Sentosa + China Town

Som gästkrönikör på den här extremt välskötta bloggen blir det lätt att rapportera och analysera den hittillsvarande vistelsen här. Eftersom detta var den första hela dagen efter ankomstdagen så tillät vi oss att sova ut. SOMLIGA sov vääldigt länge, medan jag var uppe och k-e redan kvart i tio. När småningom SOMLIGA var klara så bussade och tunnelbanade vi oss till en food court i och för frukost. Härmed förstås en praktisk affärsidé med massor av små matserveringar och med en gemensam serveringsyta. Billigt, praktiskt och nåjsigt! Sven Jerring blev berömd redan på trettiotalet med sin klassiska recension av en fotbollslandskamp mellan Sverige och Japan, där han allt som oftast utbrast Japaner japaner, japaner var man än ser! Nåväl, med en enkel överflyttning kan vi tillåta oss lika ivrigt ropa kineser, kineser var än man ser - kryddade med malajer (NEJ; hur dum får man vara? Det är inte fråga om några kronvrak den här gången) och indier. Ganska så spajsi för en blåögd svensk. Det gör att det är trevligt att knalla omkring och bara titta på folk. Lille Fredrik gav mig ett tips i går kväll om vilka som är mest sevärda och det stämmer faktiskt.

Nåväl, på nyssomförmälda näringsställe slog vi oss ner och beställde brunch med växlande framgång. Själv åt jag något som kallades classic Laksa. Men det var ingen fisk, utan en slags soppa full med tofu och spaghetti. Och så pratar vi inte mer om det.

SOMLIGA och ännu en turist på promenad i Fort Siloso

Enligt guiden skulle vi i dag besöka Sentosa Island. Något jag snart döpte till Singapores Djurgården. För här finns nöjesfält, badstränder, golfbanor, cykelstigar, statyer OCH kineser kineser, ja, du fattar modellen va? Det var riktigt trevligt. ETT skäl var att det var så billigt. För tre ynka singapore-dollar (nedan SGD) fick man åka buss från fastlandet tur och retur. Om man sedan som en icke-handelminister betalar sina skulder så behövde man bara langa fram ytterligare åtta dollar i inträde till Fort Siloso Efter kaffet blev vi raskt transformerade till seriösa och kulturella turister. Nu skulle det betittas!!! Så vi följde med snabbt stigande tillförsikt våran guide bort till en hållplats, där en välputsad men något åldersstigen buss väntade på oss. Och där satt en chaufför som blev så himla glad över att se oss samt en kvinnlig guide som gav oss ett leende, som bäst kan beskrivas genom att citera Mark Twain: Hon gav honom ett leende som skulle ha kostat honom livet i Arkansas! Hon pratade sedan i fyra minuter och då var vi uppe i Fort Siloso. Det hade vi hört talas om, men guiden hade inte riktigt lyckats visualisera det för oss, så det visade sig vara en riktigt stot artillerianläggning för att försvara Singapores västra infart från sjöhavet. Redan guvernören, som du inte hört talas om, och sen var det klart! Men först en behövlig kaffepaus... SOMLIGA blev raskt imponerade och tillfreds på grund av kaffekopparnas storlek. men väl hans drink Singapore Sling och ett berömt hotell, Raffles insåg på 1810-talet att ön behövde fortifieras. Fast med sedvanlig brittisk indolens satte man inte igång förrän sisådär 1885. Och det blev ett praktfullt bygge! Stort och påkostat och besatt med en massa kanoner lyckades man lik förbannat inte försvara stan mot japanerna år 1942. Dessa beskrevs av engelsmännen som småbyggda och närsynta och inkapabla till strid. Ack hur fel hade de inte! Efter det att j:a gått över sundet från dåvarande Malaja till ön Singpore tog det sex dagar innan engelsmännen kapitulerade. Nåväl det hela var i alla fall en mejet smukk museianlaeggelse, som det tog oss åtskilliga timmar att gå igenom.

Sen var det dags för en fika igen plus varsin pizzabaguette. SOMLIGA var fortfarande lika förnöjda med storleken. Och så avslutade vi ö-vistelsen med en promenad nere utefter badstranden. Synnerligen tilltalande! Man hade skapat fyra konstgjorda små öar dit man kunde simma eller vandra på en litet ranglig bro.

Fredrik på en annan ranglig bro

Ja, så var det dags att bussa och tunnelbana oss hem igen. Guiden gjorde emellertid en avstickare med gruppen till China Town. De brukar ju ha procent på vad man köper. Och det handlades så till den milda grad!!! Själv köpte jag fem vykort. Det var riktigt trevligt att knalla omkring mellan affärer och uppställda salustånd. SOMLIGA har ju mera andliga intressen och fann snart ett riktigt imponerande hinduiskt religiöst center. Resten av gruppen var mera intresserade av kommersiella insatser. Se ovan. Vad guiden köpte är faktistk hemligstämplat tills den 25 december. Efter en ny tunnelbaneresa och inköp i höghusområdets närbutik sitta vi alla liksom förstummade av dagens upplevelser och bara smälter dem.

Chinatown

Våran guide säger att i morgon ska han ta oss till ett träskområde. Det låter betänkligt. Där ska det finnas kobror och stora ödlor men säkert även ett och annat näringsställe för det brukar det finnas. /J-E

PS. Guiden...

"Congratulations on choosing the Armstrong Whitworth four pounder cannonnette. Please read the instructions carefully and it should give years of trouble free maiming."