Sent ute, men nu börjar jag lägga upp lite bilder från lillasysters besök. Jag kommer inte att skriva så mycket, eftersom Helena skrivit så mycket på sin blog.
Solnedgång sedd från Marina Square samt Raffles HotelDag 1 tog jag de MYCKET jetlaggade besökarna till de centrala delarna av Singapore för de obligatoriska sevärdheterna där: Raffle's hotel, Merlion och Boat/Clarke Quay.
Fort Siloso från ovan och ett jättelikt kryssningsfartyg på oväntad platsDag 2 blev det Sentosa Island, en lagom start för de fortsatt jetlaggade gästerna. Vi startade sedvanligt turen på Fort Siloso. Jag är glad att detta var sista (?) besöket, för jag börjar bli rejält uttråkad på Fort Siloso och alla andra sevärdheter värda namnet. Detta var femte gången jag var här och trots att det är ett coolt ställe så kändes det som att det var sista gången.
Fascinerade svenskar på besök i världshistorien
Söt syster X 2 och snygg, kaffepimplande turistvärd
Robban med kameran i högsta hugg samt honmonstretEfter ha känt historiens vingslag och fått nog av unkna underjordiska gångar hämtade vi lite koffeinstyrka på ett kafé innan jag tog med nollåttorna ut på deras första djungelpromenad. Sentosa är ju en rätt hiskelig plats egentligen, en parodi på hur en turistö borde se ut. Med sitt läge, sin historia samt kvarvarande vildmark fanns det, en gång i tiden, en möjlighet att skapa ett turistmål med få likar. Tyvärr så är inte "tänkande utanför ramarna" den lokala turistnäringens styrka (Jag gissar att de gått i skola i Jönköping, hos samma person som kom på den fantastiska idén att hålla ett ankrace i stadens kanaler). Attraktion efter attraktion smälls upp utan tanke på hur den passar in i miljön eller hur populär den har chans att bli. För varje gång jag kommer till Sentosa har något nytt öppnat, men jag blir bara mer och mer negativt inställd till hela skiten. Jag har aldrig varit på de gigantiska amerikanska turistmekkorna, men jag inbillar mig att Sentosa haft dessa som förebilder. Det senaste tillskottet till ön är en patetisk ljus och dansshow,
Songs of the Sea, givetvis komplett med en vidrig souvenirbutik. Hade det inte varit för fortet, stranden och den lilla dunge de har mage att kalla djungel så finns här inte mycket att hämta för folk med normal-IQ eller högre (1. Ja, som 80% av mänskligheten anser jag att jag tillhör den övre halvan. 2. Jag skulle kunna tänka mig att sommarrodeln är rätt kul också.) Dungen ja, den ligger inklämd mellan Carlsberg Tower, Songs of the Sea och Fort Siloso och är ett stycke skyddad skog. I nuläget klassas den som andra generationens regnskog eftersom även denna mark tidigare fått stå i mänsklighetens tjänst. Men nu är skogen alltså skyddad och här har man lagt en stig som kallas för Drakstigen. Enligt alla skyltar längs stigen så skall här finnas ett rikt djurliv, men detta såg vi inte skymten av. Det är en rätt skön promenad dock, så jag skall sluta klaga nu. Det roligaste som hände denna promenad var att jag lärde mig en av Lobbans fobier, he he. Blotta åsynen av ormfotografier fick vår hjälte från Västerås att balansera exakt mitt på alla stigar under hela singaporevistelsen samt låta syskonen Fälth ta kommandot så fort en smalare passage skulle penetreras. Det är inget att skämmas för, dock. Ormarna som finns här är av den giftigare sorten och närkontakt bör undvikas.
Dragon Trail
3D-bild, från två handhållna fotonVänta tills bilden laddat helt färdigt så skall Ni se en rörlig GIF-bild som ger en viss 3D-effekt. Ganska coolt tycker jag, med tanke på att bilderna inte tagits med denna effekt i åtanke.
Bonus 2:(Jag mailade ett stycke till en vän, som jag skrivit om den malaysiska biltillverkaren Proton. Anledningen till att detta ämne dök upp var deras senaste "lysande" idé - den muslimska bilen. Företaget går uselt och kursar närsomhelst och denna nischbil lär inte ändra på något. Nedan kan Ni läsa varför jag anser det vara så. Se det som bonusmaterial på min DVD!)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Företaget Proton är, för övrigt, ett rent vansinnesprojekt med syfte att stärka den malajiska stoltheten. Med malaj menar jag här den etniska folkgruppen malajer, som inte är samma sak som Malaysier (medborgare i Malaysia). Efter självständigheten har malajerna varit i knapp majoritet (ca 60% av befolkningen) och tagit över kontrollen av landet. Eftersom malajerna, trots sitt antal, inte har mycket att komma med när det gäller utbildning, forskning, affärer mm så har staten konsekvent gynnat malajerna gentemot de andra folkgrupperna, kineser 30% och Indier 10%, bland annat med införandet av diverse apartheidliknande lagar som ger malajerna förtur till utbildning och skola.
Det var i denna anda som bilföretaget Proton skapades under tidigt 80-tal. Tack vare sin nyfunna oljerikedomar kunde vansinnet ta sin början. Med Proton skulle världen till sist få se vad malajerna är kapabla till... Nu visade det sig dock att de inte var särskilt kapabla. I princip köptes hela bilen i delar från Mitsubishi och sattes samman i Malaysia. Eftersom bilen i stort sett är skit och inte värd sitt pris var det ingen som ville köpa den. Nu steg staten in igen för att rädda sitt anseende. Tack vare oljepengarna kunde man sänka priset tillräckligt för att försöka sig på att exportera bilen. På hemmaplan instiftades diverse lagar, regler, förmåner mm, alla med syfte att få malaysierna att välja Proton före andra bilmärken.
Det sistnämnda lyckades faktiskt, då Proton är en mycket vanlig bil i hemlandet, men faktum kvarstod - bilen är pinsamt ålderdomlig och av usel kvalité. Detta, i kombination med usel marknadsföring, amatörmässig och rasistisk företagsledning samt sinande oljetillgångar har lett till situationen vi ser idag, ett konkursmässigt företag.
Det är med denna bakgrund som jag säger att den muslimska bilen är den sista desperata dödsryckningen från ett dömt företag.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Stay tuned for part 2 in the exciting saga of Vikings in faraway lands.
-s.jpg)
-s.jpg)