Zombie

Röda flaggor från IKEA vajar över nejden

Det händer inte mycket nu... Jag har gått in i artikelkoma eftersom jag måste skicka in lite artiklar innan månaden är slut. Artikelkoma kan liknas vid tentaångest, ett tillstånd där de flesta tankarna går till jobbet/skolan. Koncentrationssvaga människor som jag behöver gå in i detta robottillstånd för att överhuvudtaget kunna prestera något vettigt. Bilderna den här gången illusterar sålunda vad jag sett av Singapore på sistone (tagna genom köksfönstret).

Lite tvätt på tork

Nu är det dock inte så illa som det låter. För det första regnar det fortfarande varje dag så utomhusaktiviteter är att glömma. För det andra så går artikelskrivandet bra. Jag har upptäckt att nästan alla andra forskare inom mitt område suger, så nu behöver jag "bara" skriva bättre artiklar än de.

Da-Da-Da-Dayang! Säsongens första dyk.

Resedeltagarna fylllde bara 1 buss den här gången.

I monsunens dödsryckningar tog dykklubben på NTU risken att anordna en resa till Dayang. Risken fanns att resan skulle ställas in ifall monsunen skulle trilskas, men en vecka innan resan nås vi av det lugnande beskedet:
"Vind och vågor minimala STOP Kom hit STOP".

Jag känner flera som är med i NTU divers, så när jag anmälde mig tog jag för givet att de inte skulle försitta chansen till årets första dyk. Det visade sig dock att de flesta av dem INTE skulle åka av olika anledningar, vilket var lite tråkigt. Som tur var hade jag övertalat min dykkompis Shin, från Baliresan, att hänga med. Det brukar inte vara svårt att träffa nya människor på dykresor, och denna resa var inte undantaget, men det var kul att ha med en bra kompis på resan.

Fina madrasser i vår sovsal. Vi var bara 5 personer i ett rum för 10!

En av anledningarna till att man så lätt träffar nytt folk på dykresor är att man oftast dyker i samma lilla grupp (5-8 personer + Divemaster/guide) hela tiden. Det finns flera anledningar till detta. Kortfattat:

1. Ungefär samma kunskapsnivå hos dykarna ger DM möjlighet att anpassa dyken så att de passar alla.
   
2. Små grupper är att föredra av säkerhetsynpunkt då DM inte behöver hålla koll på alltför många dykare. Dessutom, en mindre grupp grumlar inte upp lika mycket och är tystare, vilket ger större chans till nya och spännande upplevelser.
3. För oss dykare i gruppen ökar säkerheten när man dyker flera gånger med samma personer. Man lär sig känna igen de andra under vattnet, samt lär sig vilka som är en potentiella säkerhetsrisker (inga, den här gången).

Ben och Hassan, musiker som skriver reklamjinglar. Bl.a. McDonalds har anlitat deras tjänster.

Enrico, Shin och Eda

I 6 dyk av 8 bestod vår grupp av 5 personer: Hassan från Belgien, Ben från Australien, Fredrik från Bankeryd, Shin från Singapore och DM Enrico från Filippinerna. Tyvärr var det bara jag och Shin i detta gäng som kunde stanna kvar hela söndagen vilket innebar att Shin och jag fick hoppa in i en större (blä) grupp med nybörjardykare. Vi upptäckte tidigt att dessa nya dykare var konstant omgivna av en sandstorm pga. dålig avvägning, så vi höll oss ganska mycket för oss själva i utkanten av gruppen för att få god sikt.

Killen i svart, till höger, ligger rätt i vattnet. Snubben i mitten är alldeles för tung och måste simma "uppåt" för att inte sjunka ned på bottnen, och skapar en sandstorm varje gång hans fenor slickar bottnen.

Dykmässigt så var denna resa en höjdare med fler riktigt bra dyk och inga riktigt dåliga. Jag hade köpt mig en s.k. rashguard att bära under dykvästen, istället för min tjocka shorty. Fördelen med detta är smidigheten samt att man knappt behöver ha några vikter överhuvudtaget. Nackdelen är att rashguarden är väldigt tunn, så ifall vattnet är kallt fryser man fort. Jag var lite skraj för att frysa under dyken, men förutom det första dyket där jag låg på gränsen så hade jag inga problem att hålla temperaturen. Vattentemperaturen låg konstant på 27-28 grader.

Shin letar efter smådjur, som t.ex. nakensnäckor Denna resa bjöd dessutom på en av de coolaste dykupplevelserna någonsin. I slutet av ett annars ordinärt dyk stötte vi ihop med en stor grupp tioarmade bläckfiskar. Normalt är dessa djur enstöringar som skyr människor, men här fann vi 15 stycken tätt samlade över en korallbädd på relativt grunt vatten (5 m). De höll på att lägga ägg samt bevaka dem mot rovdjur. Normalt brukar bläckfiskar fly när man kommer nära, men inte dessa! De hade lagt ägg på korallerna och bevakade dem i samlad trupp. Jag fick intrycket att de inte såg oss som ett hot, för de visade ingen aggression, utan verkade mest nyfikna. Vi kunde ligga inom en armlängds avstånd från dem utan att avlägsnade sig. Efter att blivit kompis med en av dem (ja, det finns intelligens i de ögonen) så provade jag att hålla ut handen. Polaren Pär simmade då försiktigt fram och sträckte fram tentaklerna som för att hälsa. Pär var bara några cm från att röra vid mina fingrar, så otroligt coolt! När polaren inte kom hela vägen fram försökte jag "prata bläckfisk" genom att låta handen imitera tentakelrörelser. Ett kort tag var Pär fascinerad och gjorde lite tentakelrörelser tillbaks, men jag måste ha haft en hemsk dialekt för han tröttnade efter en stund. Vi, tiotalet dykare, tillbringade säkert 10 minuter bland bläckfiskarna. De simmade ut och in bland oss som om vi alla tillhörde samma grupp. Jag är mållös! Detta är något som jag definitivt vill uppleva igen. Några av mina nya, coola vänner. Pär är brun vid detta tillfälle. Tack för en oförglömlig upplevelse! Jag har lagt upp ett galleri med över 100 bilder på webben ifall Ni vill se mer bilder.