Orchard Road har redan börjat julpyntas

30 oktober. Dagens tema är ömma fötter! I dag var det sagt att den stora shopping-dagen skulle inträffa. Med stora förväntningar och renputsad magnetremsa på kontokortet begåvo vi oss ut i vida världen. Läsaren tänke sig, å ena sidan ett fallfärdigt skithus av halvruttna bräder och å andra sidan ett nyrenoverat rokokoslott. Läsaren göre sig sedan tankeexperimentet att i stället för sagda toalettanläggning sätta/ställa/lägga A6-center. DÅ kan man utan större fantasi inse storlek och standard på shopping-centrat i Singapore. Efter bara ett par timmar suckade I-B längtansfullt, tänk vad roligt det skulle vara att få gå här en hel dag med sina döttrar!Detta är entrén (!) till ett av de största varuhusen på Orchard Road

Vi drog plikttroget igenom cirka tio varuhus - och köpte fyra vykort! Nej nu ljög jag. En del saker blev det. Viktigast var en perkolator till Fredriks hushåll, som alltså vid det här laget närmar sig sin fullbordan. Slår vad om att läsaren inte vet vad perkolator heter på engelska. Emotser en kommentar härom där läsaren skamset erkänner detta. För OM läsaren svarar rätt, så har vederbörande tjuvtittat i lexikon. Among other things fanns där en bokhandel dit guiden ledde oss. Den var stor och mycket trevlig att gå igenom. Vi funno till och med svenskar där.

Det hela var ganska trevligt, även om fötterna blevo allt mera känsliga. Det var lagom med folk i affärerna och expediterna var trevliga, även om de ibland var litet väl ivriga att sälja. På slutet skulle vi frossa i tekniska leksaker med IT- bakgrund. Ojojoj!!! Det rörde sig om ett varuhus på sju våningar där nästan alla lokalerna användes för dylika varor. Där blev det inget köpt men det var redit kul att gå igenom det hela. I källaren fanns det en food court. Detta är förträffliga anläggningar där man äter för en billig penning och har ett stort urval av mat.Två mätta herrar

NU gjorde vi de stora affärerna. Bredvid varandra utefter en gata fanns det tre affärer med affärsidén Så många varor som möjligt på så liten yta som möjligt. Med andra ord ett trevligt ställe att stanna till vid. Där sålde man armbandsur. De var billiga! Vi köpte tre stycken för 10 dollar. Och den som vet att kursen för en dollar ligger på cirka 4,90 kan säkert ganska lätt kalkylera fram det styckevisa inköpspriset. Håller de en månad var, så är jag nöjd. Tycker själv att de riktigt snygga.

Vid det här laget är vi "hemma" igen. Mamma städar i Fredriks byrålådor och har det trevligt. Samtidigt inviger vi percolatorn. Vi avser att inom en snar stund börja packa för i morgon förmiddag åker vi till Indonesien. Tack vare detta är vi för en kort period miljonärer. Man får faktiskt 1 000 rupier för en SEK. Bara en sån sak.

damväskor och skor

En ... krabba.

Idag har vi varit litet mer rustika. Vi skulle uppleva vildmarken i S-pore! Därför tog vi först taxi en lång bit (visst är det praktiskt?) Sen kom vi till något som nog är en av stans minst kända attraktion: en nationalpark i form av ett mangroveträsk. Jag tror att guiden valde den här sevärdheten, eftersom han också är smålänning. Inträdet belöpte sig till ynka 1, säger en SGD, visserligen per person men ändå.En ... slamkrypare

Vi var där i åtskilliga timmar och lyckades undgå alla monster och vilda bestar som guiden försökte skrämma oss med. Men här finns det mod och jävlaranamma i överflöd. För övrigt enkelt att vara stöddig, för vi såg INTE följande annonserade vilddjur: boaormar, krokodiler, spottkobror eller stora spindlar, sådana som Ulrika med sådan framgång imiterade på Helenas rygg.Beviset! Det är LIVSFARLIGT att vandra här.

Däremot gjorde vi bekantskap med skvadroner av myggor, slamkrypare, vinkarkrabbor och ödlor. De var avgjort de mest spännande. De levererades i flera storlekar från 2 decimeter till lika många meter. Den biggaste vi såg var sisådär 1,5 meter. Fast guiden skulle förstås vara värst. HAN hade naturligtvis sett såna som var lååångt mer än två meter, fast naturligtvis inte just idag. Men jag tyckte ändå, i all min berömda anspråkslöshet, att 1,5 meter var rätt spännande också. Lillebror Varan

Sen fanns det en hiskelig massa fåglar. En del var vackert vita (hägrar med flera) och andra var kamouflagemålade, så att de ibland var svåra att se.Björn: Vad är skillnaden mellan 'egret' (ovan) och 'heron'?

En gång såg vi tre riktigt stora hundar som sprang omkring. Vi vet faktiskt inte om de var vilda eller ej. Något halsband hade inte. Å andra sidan såg de verkligen inte svältfödda ut. Något åt mitt håll i stället.Betydligt trevligare däggdjur än förvildade hundar

Något om anläggningen. Den är alltså en kvarleva av alla stora mangroveträsk som en gång täckte hela ö-kusten. Nån gång på 1980-talet upptäckte man det här och satte igång och för 86 miljoner SGD blev det hela till verklighet 1993. När man passerat en entrébyggnad gick man över en bro och valde sedan att gå på en eller annan stig. Överallt finns det skärmskydd bakom vilka man kan så och kika på de anställda djuren genom små luckor. Sen fanns det många små hus och skärmtak och ett arton meter högt fågetorn. Den känsla av vildmark man upplever minimeras raskt när man då och då ser höghusen på andra sidan nåt vatten. Ett par gånger kunde man ses över till Malaysia och deras diton.

Mamma fotade blommor som vanligt. Här är en Jomst.

Efter flera timmar därstädes, en fika på fiket så lämnade vi vildmarken och tog bussen och en taxi tillbaka till Fredriks. Där slocknade alla en liten stund av pur trötthet. Men efter en dusch och partiell omklädsel gick vi bort till guidens andra arbetsplats. En massa vita byggnader i en mycket vacker parkanläggning som tillsammans blev Nangyang Technological Unıversity. Det var riktigt imponerande att gå där. Jönköpings högskola blev med ens ganska provinciell, både till storlek och tillgängliga pengar. Vi avslutade besöket där med kvällsmat på en food court, där vi kostade på oss indisk mat. Det kostade högst 20 kronor per person! /J-EEda poserar framför sitt imperium

Nedstads Singapore

Föräldrarna har äntligen kommit hit! Efter att ha installerat dem hemma hos mig
så tog jag, reisenführer from Hell, ut dem på den första turen - centrala Singapore. Själv anser jag att det är ett ganska tråkigt område, men något man måste ha sett, så jag ville beta av det så fort som möjligt.

Res(gång)väg:
1. Middag på balkongen till Marina Square's foodcourt med utsikt över durianfrukterna
2. Esplanade - för utsiktens skull. En sten och marmordominerad strandpromenad.

Jag och pappa poserar framför en av de coolare statyerna i centrum.

3. Merlion - Singapores mest fotograferade staty.

Två dumma turister framför Merlion

4. Boat Quay - med alla jobbiga inkastare. Dock så föll vi (jag) för en av dem och drog in mor och far på en Singapore Sling, ytterligare ett måste i denna stad.

Pappa njuter av sin Singapore Sling

5. Clarke Quay - spacat nattliv och konstiga radiostyrda UFO'n.

Fortsättning på föräldrarnas vistelse följer...

Sentosa + China Town

Som gästkrönikör på den här extremt välskötta bloggen blir det lätt att rapportera och analysera den hittillsvarande vistelsen här. Eftersom detta var den första hela dagen efter ankomstdagen så tillät vi oss att sova ut. SOMLIGA sov vääldigt länge, medan jag var uppe och k-e redan kvart i tio. När småningom SOMLIGA var klara så bussade och tunnelbanade vi oss till en food court i och för frukost. Härmed förstås en praktisk affärsidé med massor av små matserveringar och med en gemensam serveringsyta. Billigt, praktiskt och nåjsigt! Sven Jerring blev berömd redan på trettiotalet med sin klassiska recension av en fotbollslandskamp mellan Sverige och Japan, där han allt som oftast utbrast Japaner japaner, japaner var man än ser! Nåväl, med en enkel överflyttning kan vi tillåta oss lika ivrigt ropa kineser, kineser var än man ser - kryddade med malajer (NEJ; hur dum får man vara? Det är inte fråga om några kronvrak den här gången) och indier. Ganska så spajsi för en blåögd svensk. Det gör att det är trevligt att knalla omkring och bara titta på folk. Lille Fredrik gav mig ett tips i går kväll om vilka som är mest sevärda och det stämmer faktiskt.

Nåväl, på nyssomförmälda näringsställe slog vi oss ner och beställde brunch med växlande framgång. Själv åt jag något som kallades classic Laksa. Men det var ingen fisk, utan en slags soppa full med tofu och spaghetti. Och så pratar vi inte mer om det.

SOMLIGA och ännu en turist på promenad i Fort Siloso

Enligt guiden skulle vi i dag besöka Sentosa Island. Något jag snart döpte till Singapores Djurgården. För här finns nöjesfält, badstränder, golfbanor, cykelstigar, statyer OCH kineser kineser, ja, du fattar modellen va? Det var riktigt trevligt. ETT skäl var att det var så billigt. För tre ynka singapore-dollar (nedan SGD) fick man åka buss från fastlandet tur och retur. Om man sedan som en icke-handelminister betalar sina skulder så behövde man bara langa fram ytterligare åtta dollar i inträde till Fort Siloso Efter kaffet blev vi raskt transformerade till seriösa och kulturella turister. Nu skulle det betittas!!! Så vi följde med snabbt stigande tillförsikt våran guide bort till en hållplats, där en välputsad men något åldersstigen buss väntade på oss. Och där satt en chaufför som blev så himla glad över att se oss samt en kvinnlig guide som gav oss ett leende, som bäst kan beskrivas genom att citera Mark Twain: Hon gav honom ett leende som skulle ha kostat honom livet i Arkansas! Hon pratade sedan i fyra minuter och då var vi uppe i Fort Siloso. Det hade vi hört talas om, men guiden hade inte riktigt lyckats visualisera det för oss, så det visade sig vara en riktigt stot artillerianläggning för att försvara Singapores västra infart från sjöhavet. Redan guvernören, som du inte hört talas om, och sen var det klart! Men först en behövlig kaffepaus... SOMLIGA blev raskt imponerade och tillfreds på grund av kaffekopparnas storlek. men väl hans drink Singapore Sling och ett berömt hotell, Raffles insåg på 1810-talet att ön behövde fortifieras. Fast med sedvanlig brittisk indolens satte man inte igång förrän sisådär 1885. Och det blev ett praktfullt bygge! Stort och påkostat och besatt med en massa kanoner lyckades man lik förbannat inte försvara stan mot japanerna år 1942. Dessa beskrevs av engelsmännen som småbyggda och närsynta och inkapabla till strid. Ack hur fel hade de inte! Efter det att j:a gått över sundet från dåvarande Malaja till ön Singpore tog det sex dagar innan engelsmännen kapitulerade. Nåväl det hela var i alla fall en mejet smukk museianlaeggelse, som det tog oss åtskilliga timmar att gå igenom.

Sen var det dags för en fika igen plus varsin pizzabaguette. SOMLIGA var fortfarande lika förnöjda med storleken. Och så avslutade vi ö-vistelsen med en promenad nere utefter badstranden. Synnerligen tilltalande! Man hade skapat fyra konstgjorda små öar dit man kunde simma eller vandra på en litet ranglig bro.

Fredrik på en annan ranglig bro

Ja, så var det dags att bussa och tunnelbana oss hem igen. Guiden gjorde emellertid en avstickare med gruppen till China Town. De brukar ju ha procent på vad man köper. Och det handlades så till den milda grad!!! Själv köpte jag fem vykort. Det var riktigt trevligt att knalla omkring mellan affärer och uppställda salustånd. SOMLIGA har ju mera andliga intressen och fann snart ett riktigt imponerande hinduiskt religiöst center. Resten av gruppen var mera intresserade av kommersiella insatser. Se ovan. Vad guiden köpte är faktistk hemligstämplat tills den 25 december. Efter en ny tunnelbaneresa och inköp i höghusområdets närbutik sitta vi alla liksom förstummade av dagens upplevelser och bara smälter dem.

Chinatown

Våran guide säger att i morgon ska han ta oss till ett träskområde. Det låter betänkligt. Där ska det finnas kobror och stora ödlor men säkert även ett och annat näringsställe för det brukar det finnas. /J-E

PS. Guiden...

"Congratulations on choosing the Armstrong Whitworth four pounder cannonnette. Please read the instructions carefully and it should give years of trouble free maiming."

Träskfeber

Monitor Lizard, en varan som kan bli upp till 2 m lång!

Gjorde lite riktigt turistande idag, för första gången på länge. Inte alltför långt från mig ligger Sungei Buloh Wetland Reserve, en av de sista resterna av mangroveträsk på denna ö. Jag var i krokarna redan den första månaden när jag gick den korta och myggtäta Kranji Nature Trail, men efter det har det aldrig blivit av att jag tagit mig ut till naturreservatet - tills idag.

Krabba (glömt namnet). Viktig för nedbrytningen av mangroveträdens löv.

Naturreservatet är en av de mest intressanta platserna i Singapore. Jag blev positivt överraskad av nästan allt jag såg. För en spottstyver, 1 SG$=5 kr, får man tillträde till reservatet. Trots det ringa priset så var reservatet märkligt tomt på folk. Eftersom det är ett mangroveträsk så kan man inte vandra hur man vill, utan är hänvisad till spångar och stigar som korsar parken. Tack vare detta finns det stora ytor där djur och växtliv kan leva utan att störas alltför mycket av människor. Några av de djur och växter man kan se finns att se på länken ovan, eller här. De vanligaste fåglarna, den här tiden på året, är vadarfåglar som precis flyttat söderut för att övervintra här nere. Någon variant av Sandpiper. Gissning: Gluttsnäppa (Greenshank)

Förutom fåglarna så är reservatet fullt av krabbor, gigantiska varaner och en massa olika fiskar, bland annat de roliga slamkryparna (Undrar vad kreationisterna tycker om fiskar som andas luft?) Slamkrypare (Giant Mudskipper)

Det finns en massa djur på "listan" som jag inte såg denna gång, bland annat krokodil, utter och flygande ormar, men eftersom jag definitivt skall hit igen får jag hoppas på mer tur nästa gång. Kanske redan i slutet av oktober?

Gick en snabb långpromenad i Jurong West för att jag ville ut och röra på mig, samt se något nytt. Gick söderut för att jag ville se hur hamnen såg ut. Det var ett misstag...

1. Luften var den sämsta jag någonsin andats in. Jag tycker synd om de som tvingas arbeta i denna luft dag-efter-dag, månad-efter-månad och år-efter-år.
2. Miljön är hemsk. En massa konstiga vätskor, rostiga bilar/tankar, förfallna hus och skit liggandes överallt. Det är nog hit skiten fraktas när de städar de centrala delarna av stan.
3. En massa stirrande från stackars gästarbetare (=slavar) som tvingas jobba 6 dagar i veckan. De undrade nog vad det var för idiot som kom gående. Han heter Fredrik, kan jag informera.

Dessutom kom jag aldrig ned till vattnet någonstans...

Simmaren

Så har man då överlevt simningen, men det var inte så farligt som jag fruktade. Har ju inte simmat längre sträckor på länge, så jag var lite skraj för att gå ut för hårt. När startsignalen gick höll jag mig i de bakre leden för att hindra alla snabbsimmare.

Början av racet var kalabalik bland alla simmare, män och kvinnor, samt all skit som låg och guppade i kustlinjen, men efter några minuter hade fältet spridit ut sig. Då upptäcker jag att vi simmar i en kraftig sidoström som kommer att innebära att halva loppet går motströms. Trots denna upptäckt har jag svårt att hålla tillbaks, utan simmar allt fortare. Ivern sporras ytterligare av insikten att jag håller på att passera hela fältet, förutom ett tiotal mästersimmare låååångt före mig.

Vid vändningen till motströmssträckan har jag bara tre personer framför mig, två unga män och en engelsk kvinna i mammas ålder (jag ignorerar delfinerna som vid det här laget är 50-100 meter framför mig). Redan efter några tiotals meter så märker jag att kvinnan och jag tar in på de övriga två. Eftersom hon ligger några meter före mig så lägger jag mig bakom när hon snabbt tar sig förbi männen. Ha ha, tänker jag. Nu är det bara hon kvar och sedan är vägen fri fram till mål. Jag lägger i ytterligare en växel, men det gör även hon, så jag kommer inte närmre. Sen ligger vi där på rad och kämpar mot strömmen och tar oss sakta, men säkert, framåt mot bojen där skall vända hem igen. Nu börjar jag känna av att jag inte har simmat längre sträckor på säkert 10 år, men jag vägrar att ge upp - kvinnan skall besegras! Men samtidigt som jag ligger och sliter bakom henne med alltmer ömmande muskler, så glider hon lätt fram genom vattnet, tack vare en överlägsen teknik. När jag väl kommer till vändningen så har jag inte tagit in någonting, utan istället har avståndet ökat! Jag är nu rejält trött, och inser att den där kvinnan kommer jag aldrig att komma ikapp. Istället börjar jag oroa mig för att någon därbak skall passera mig. Som tur var så skedde aldrig detta och jag kunde, på stapplande ben, ta mig i mål där en medalj väntade.

Dimma

Jag skall ut o simma i öppna havet imorgon. Några kollegor lurade med mig på ett "open water race". Man simmar rätt ut i havet och tillbaks igen. Jag tar nybörjardistansen 500 m, vilket känns lagom. Hoppas jag inte tar några kallsupar för vattenkvaliten lär ju inte vara världens bästa, mitt i kanalen med halva världens transportflotta framför ögonen. Får se ifall det blir något, dock, då vi har problem med rök från Indonesien. Det är bönder och skogsföretag som bränner skog och buskar för nya plantager. Ofta är bränderna olagliga, men Indonesiska myndigheterna verkar inte kunna göra något åt saken. Kolla in länken nedan. Då och då tätnar röken och en kraftig brandlukt känns. Innan jag visste att röken spridit sig ända från Sumatra och Java trodda jag att det var en brand i Singapore. Rökdimman skall tydligen försvinna i mitten av oktober då vinden vänder söderut och bränderna har brunnit ut. Tills dess lever vi i en ständig dimma...

http://news.bbc.co.uk/2/hi/asia-pacific/5415944.stm

Edahelg

Hittade en schysst ny bar i helgen. På fredagen tog mina indiska vänner Sen och Baja med mig till Loof, en bar på en takterass. Ölet var lika dyrt som vanligt (SGD 10-15 = 45-70 kr, huh), men stället var betydligt mer mingelvänligt än Brewerkz, vårt vanliga hak. På Brewerkz kan man hitta mycket gott, hembrygt, öl, men avsaknaden av kvinnlig fägring är påtaglig (förklaring: Brewerkz=fotbollspub). På Loof gäller det omvända förhållandet. Ölen är vanlig ljus lager, men klientelet.. wow! Nu skall jag bara hitta en pub som kombinerar det bästa av Brewerkz och Loof så är jag i himmelriket...

På lördagen gick jag på en välgörenhetsmiddag för invigningen av ett center för tillvaratagna djur från den illegala handeln med vilda djur. Det var en mycket trevlig tillställning med flödande vin, en fantastiskt god vegetarisk buffé, föreläsningar, (pensionärs)bingo och trevliga människor. Jag hann tyvärr inte se några av djuren, förutom några sköldpaddor, då jag lovat att träffa Måns på stan senare (han lämnar snart Sg för kalla, regniga Sverige). Eftersom jag berättat om de fagra damerna på Loof så tvingade han mig att gå dit ytterligare en gång, något jag inte hade alltför kraftiga invändningar emot.

Söndag var min städdag i lägenheten. För att citera en känd nutida amerikansk filosof: "Boring!", men nu är det iaf avklarat för denna veckan. Tyvärr så skall jag städa lägenheten även nästa vecka vilket är straffet för att jag var och dök min förra städhelg. :-(