Narcissism...

Jag fick ett meddelande av min presschef. Hon tyckte att min vackra nuna syntes på alldeles för få bilder från USA-resan, så hon skickade över lite bilder tagna av mästerfotograferna Linda och Jonas. Nu följer en kavalkad av okommenterade bilder. Njut!

Eda med förklädet och skum rotfrukt



Gänget; Eda och papegojorna



Polarna



Mer av polarna; "Busted on Camera"



Esther Williams

Haj på daj, dô!

Ännu en dykresa till Dayang... Måns kom på besök och ville givetvis prova på de varma vattnen igen. Bra resa! Här får Ni höjdpunkterna (Korten kommer både från Måns och Eda):

Eda med en passande korall - Brain Coral

Det var bara 3 dykare i vår grupp: jag, Måns och Cheryl, så vi hade riktigt sköna avslappnande dyk och såg en massa kul.

Nakensnäcka med ägg

Tyvärr så delade vi båt med en massa andra dykare, bland annat en del lustiga typer.

Studie av Måns

Cheryl var grym på att hitta saker och det upptäckte de andra, så de följde efter oss. Inget fel i det, ifall man vet hur man skall bete sig, men dessa dykare var bulldozers som dök in mitt i vår grupp, knuffade och rörde upp slam, även om vi inte var klara med våra observationer/foton. Som en följd av detta skrämde de bort en del av "våra" djur samt förstörde en del foton. Jobbigt!

En av hajarna och guiden som fann dem - Cheryl

Vi lärde oss dock fort och Cheryl, vår guide (instruktör), visste precis hur man skulle hantera förföljarna, så de senare dyken var bättre.

Lyckliga dykare efter hajdyket

Hon hittade två vitfenade revhajar, mina första i Dayang, som gömde sig i en grotta 23 meter under ytan. Vi fick uppemot 5 minuters observation av dessa coola djur. Tyvärr var det så mörkt och partikelrikt i vattnet att nästan alla våra kort sög. Måns lyckades dock få ETT bra kort. Ingen av oss vet hur fan det gick till dock, då det kortet är ljusår bättre än de andra. Filmerna (21 MB) blev bättre dock.

Giftiga djur

Det finns saker som man inte skall röra... Crown of Thorns ovan, till vänster, tillhör tydligen de värre. Inte dödlig, men jävligt smärtsam. Scorpionfish är inte lika giftig som sin släkting, stenfisken, men är betydligt vanligare och skitsvår att upptäcka.

"Snygg" Eda och Pulau Lang

Christmas worms och en liten firre

Fler nakensnäckor

Denna resan såg jag sex nya nakensnäckor, fem på samma dyk, och är nu uppe i 30 identifierade arter. Det finns dock tusentals, så jag har en bit kvar innan jag kan kalla mig erfaren snäckskådare...

Sovande Damselfish och Parrotfish (missa inte räkan vid munnen)

Gäsp! Mer nakensnäckor

Ännu en... och Cheryl

Anemon och Sköldpaddan

Första dyket fann vi en ätande sköldpadda som inte kunde bry sig mindre om vår närvaro. Så j-a cool! Här (13 MB) kan Ni se honom/henne äta.

Ung Many-Spotted Sweetlip och ännu en anemon

Den unga Sweetlip-en på bilden imiterar en mask, både till utseende och rörelse (9 MB). De färgglada maskarna är giftiga och smakar illa och det drar sweetlip-en nytta av.

Tittut; Rosa Anemonfisk

Bläckfisk och muräna

En massa fisk

Slutsats: En av de bästa dykresorna - Väldigt lite ström, liten grupp av bra, trevliga dykare samt många och coola djur. Enda störningsmomenten var att sikten kunde varit något bättre samt att Måns, nybörjaren, tog de bästa korten.

SF IV - Brevet från Alcatraz

"Hej mamma!

Jag kan inte fatta det! Efter 3 långa timmar på helvetesön är jag äntligen på väg mot fastlandet som en fri man. 3 timmar av mitt liv, försvunna för alltid på denna vindpinade klippa vid namn Alcatraz. Jag minns det som igår, dagen jag forslades till The Rock...

Piren där fångarna steg på båten till The Rock

Efter bråket på anstalten i Dublin stämplades jag och Johan som farliga fångar, och förflyttades till Alcatraz där såna som vi tuktas och varifrån ingen lyckas fly... Johan, den lyckans osten... Hans rika släktingar lyckades "övertala" guvernören att Alcatraz var ett alldeles för hårt straff för ett litet fängelsebråk. Konstigt att det bara var han som fick stå kvar på kajen när båten lämnade piren...

"Today he will be transported to the healthful but breezy atmosphere of Alcatraz Island, where he can ruminate, ad nauseum, and chew the bitter end of treason" - Daily Alta California, on the arrest of a Confederate sympathizer, 1862

Efter bara några minuter var vi framme vid ön som skulle bli mitt "hem" de närmaste tre timmarna. Den såg så liten ut, The Rock, så oskyldig, men de höga murarna, taggtråden och vakttornen skvallrade om en mörkare sida. En skylt var det första som välkomnade oss till ön:

"WARNING PERSONS PROCURING OR CONCEALING ESCAPE OF PRISONERS ARE SUBJECT TO PROSECUTION AND IMPRISONMENT"

Nu först fattade vi att det var på allvar. Det här skulle bli tufft!

Hamnen, med militärbaracken/soldatfamiljebostäderna och dess spår av indianockupationen

Väl i hamn "välkomnades" vi av en brysk löjtnant som med ett hånleende gav oss våra första instruktioner till fånglivet.

"Varje fånge som flyr, eller som försöker fly, kommer vid infångandet att tvingas bära kedja och stålkula i tre månader.", Armelöjtnant Alvin Sydenham, 1895

Välkomstskylt och vakttorn

Indianerna, ja! Redan innan europeerna kom till Bay Area fanns här en stam, Ohlone, på cirka 10000 människor. För dem tjänade Alcatraz som en plats dit man förvisade brottslingar, så inte ens denna idé var de vita först med. Trots att Alcatraz fallit under amerikansk kontroll, först som fort och sedan som fängelse, så har inte indianerna glömt denna karga klippa. Det finns t.o.m. de som anser att ursprungsbefolkningen borde ockupera ön, så fort Alcatraz-fängelset stänger år 1934:
"Det vore passande och symboliskt att skepp från hela världen som passerar Golden Gate först ser indianmark, och därmed blir påminda om denna nations verkliga historia." - Richard Oakes (Mohawk), Talesman för indianockupanterna.

Få bilar, men en massa fåglar

Iförda kedjor blev vi forslade genom väl bevakade grindar. Överallt, taggtråd och beväpnade vakter. Här skulle det inte bli lätt att rymma, något som de flesta av oss redan börjat fundera över.

Klädluckan och cellhuset

Efter att ha hämtat ut våra fångklader blev vi forslade genom de trånga korridorerna inför ögona på de äldre fångarna. Cellblocket var uppdelat i tre korridorer, som givits riktiga gatunamn. Kanske för att påminna oss om världen utanför, kanske enbart för att få oss att längta... Glåporden haglade och några av oss bröt ihop. Jag försökte spela cool, men har aldrig känt mig så liten som denna stund.

Michigan Avenue

Till sist kom jag fram till min cell. Under tiden i fängelset så bytte jag flera gånger, men den första cellen är den enda jag minns. Liten och stinkande, men ändå förvånande hemtrevlig efter att jag inrett den så mycket som vakterna tillät.

"Regel 5. Du är berättigad till mat, kläder, sovplats och medicinsk hjälp. Allt annat du får är ett privilegium. Du förtjänar dina privilegier genom att bete dig korrekt." -Regelboken för intagna på Alcatraz, 1956

Min mysiga cell

Som fånge hade jag tur att inte råka i bråk med varken fångar eller vakter. De som ställde till bråk hamnade omedelbart i isoleringscellen, helvetet på jorden...


"Date: 10-7-38, Name: Henry Young No. 244-AZ, CREATING DISTURBANCE IN CELLHOUSE. At 5:30 P.M. this date, I caught the above-named man creating disturbance by yelling at the top of his voice. Report #1005, Richard Dennison. Action: To be placed in solitary confinement on restricted diet with continued loss of all privileges for ninety days. E.J. Miller, Associate Warden."

Rastgården

Rastgården var vår mest fria plats i hela fängelset. Här var den bästa platsen att se staden, som ligger förrädiskt nära ön, och drömma om friheten. En del av oss drömde så mycket om den att de försökte ta den själva, antingen med våld eller med list, men ingen verkar veta om ens Clint Eastwood lyckades. Oavsett vilket, gav det oss något att samtala om, alla blåsiga och iskalla dagar ute i "friheten" på gården.

Köket (innanför gallret) och oidentiferad bur

För bara några timmar sedan hade jag min sista måltid i restaurangen. Jag hoppas aldrig mer bli serverad genom ett galler som en hund. Av någon anledning misstänkte fängelsedirektörerna alltid att matsalen var en plats för trubbel och vidtog allt fler åtgärder för att förhindra det. Varje kniv hade sin plats på väggen och skulle någon saknas så syntes det lång väg. Dessutom hade de hängt upp tårgasgranater i taket som skulle falla ned automatiskt ifall kökspersonalen drog igång larmet. Jag brukade stirra upp mot dem nästan varje dag och undra hur det kändes att andas in denna gas. Som tur var fick jag aldrig reda på svaret, då de aldrig behövde användas.

SF; De enda färgerna på hela ön

Utanför fängelset hade fängelsevakternas familjer sett till att ön sprakade av färgprakt. Överallt blommade det från de små trädgårdarna, som uttråkade hustrur tillbringade sina dagar med att fixa till perfektion.

Ruiner och vattentorn

Den berömda dimman; Alcatrazbo

Jag har sett dimman många gånger, men aldrig har den varit så vacker som idag. Nu åker jag in i diset för att starta mitt liv som en fri man...

Hälsningar, Fredrik "Mejseln" Fälth

Hem till ett dimmigt SF

(Jag borde tagit mer bilder på Alcatraz, t.ex. isoleringscellen mm, men det var så oerhört mycket folk där att man skulle behöva vänta länge innan tillfället uppenbarade sig. Tid hade jag inte så gott om, eftersom jag skulle möta de andra vid en bestämd tidpunkt och inte hade mobiltelefon med mig. Alcatraz var överlägset det coolaste turistmålet i SF och rekommenderas varmt till de som besöker staden. Se till att köpa biljett tidigt bara, då de fort tar slut. Linda rekommenderar kvällsturen som tydligen skall vara något extra. Jag var för senfärdig för att hinna boka denna tur utan fick nöja mig med en dagstur som, trots allt folk, var en minnesvärd upplevelse.)
------------------------------
Därmed är rapporten från USA slut (till sist).

Tack igen, Linda, Jonas, Andon, Erik och Toisin, för er gästvänlighet!