The Beast is BACK!

En poser med sin nya skateboard, komplett med pinsam brist på slitage.

I förberedelserna för Amerikas betongparker inhandlades idag ett styck komplett skateboard. Valet föll på en Chad Tim Tim, Elementbräda, Independenttruckar och :-s 54 mm BAM-hjul (det trycket skall filas bort omedelbart). Skatebutiken såg precis ut som en skatebutik skall göra. Rätt trång och sliten, men full av prylar, foton och affischer. Butiken har tydligen funnits sedan 1989 och har hela tiden drivits av samma ägare. Kvinnan som servade mig var en nykomling, dock. Hon har bara varit där sedan 1992... Det var riktigt kul att prata med en medelålders kvinna som hade järnkoll på allt inom skateboard. :-D

Men det bästa med butiken... De har en egen liten streetyta utanför. Den är inte stor och prylarna är inte tip-top, men lite halvramper, bänkar, rör och banks bara fem meter från en skatebutik är perfekt. Ytan var full med kids i alla kulörer och skicklighetsgrader. Butiken gör sig en rejäl förtjänst på att sälja dricka, noterade jag, då det var en ideligt springande till kylen. Jag hade inte planerat att skata idag, men kunde inte motstå chansen att testa min nya bräda.

Efter att ha rullat runt huset några varv, för att ställa in rätt hårdhet på truckarna (och tjuvtränat på basicstricken) så vågade jag mig ut på streetytan. Kidsen blev lite chockade när en lönnfet, gammal, svettig svensk började åka bland dem. För att inte ha rullat på så länge blev första gången inte så tokig. Jag körde mest flat för att få in känslan, men hela 2 boardslides lyckades jag lägga upp. Värt att notera är att jag satte fakie kickflip före vanlig och att jag aldrig varit längre från att sätta 360 flips.

Kuala Lumpur

Kuala Lumpur hälsar oss välkomna

På kvällen, fredagen den 13 april hoppade jag på ett tåg som skulle ta mig till Kuala Lumpur tidigt nästa morgon. Att resa till KL har varit något som jag hela tiden velat ha gjort, men inte velat göra. Mina Malaysiska kollegor har hela tiden pratat skit om sin huvudstad och deras negativa attityd blandat med mina fördomar hade lett till en bild av KL som inte visade sig stämma.

Världens f.d. högsta hus (452 m) och världens högsta flaggstång (100 m)

Anledningen till att jag gjorde ytterligare en långhelg, direkt efter Batam-vistelsen, var att Sendhuran (Sen) skulle till KL på intervju. Han söker sig till USA för att studera en MBA och ett av universiteten (Duke) kunde inte genomföra intervjun i Singapore men hade en man i KL. Eftersom han ville ha sällskap, och vi andra ville se stan, så hängde jag och Prerit, en annan indier, på.

Cool Kontorsbyggnad med islamisk touch; Sultan Abdul Samad-byggnaden byggdes av britterna

Byggnaden användes som center för den brittiska administrationen

Klockan 7 på lördagmorgonen anländer vi till KL. Efter att ha checkat in tidigt på vårt flashiga hotell, så beger vi oss direkt till vårt första turistmål: Merdeka Square, ett område fullt med sevärdheter, som muséer, kolonialbyggnader, världens högsta flaggstång, mm. Eftersom vi anlände så tidigt fick vi vara nästan helt ensamma ett bra tag. Torget är helt klart ett måste för KL-besökaren och vår resa hade fått en bra start.

Blandad patriotism i muséet för malaysisk historia; Fredrik poserar framför några gamla stenar

Vid torget fanns ett museum över malaysisk histora. Eftersom inträdet bara var 1 ringit (2.50 kr), solen stod högt på himlen och muséet var luftkonditionerat så bestämde vi oss raskt att bilda våra själar. Muséet var intressantare än jag väntat, även om ingen av oss orkade läsa allt. Museikommentar 1: Folk har bott på Malacca-halvön sedan många tiotusen år tillbaks. Dessutom har våra föregångare i evolutionen också satt sina spår i grottor, mm. Kommentar 2: Hinduism - Buddhism - Hinduism - Islam, så har de olika dominanta religionerna sett ut genom årtusenden. Kommentar 3: Malaysia är en ung stat med ett våldsamt förflutet, och som sådan är det inte förvånande att hitta patriotism lite överallt, men efter ett tag blev det bara komiskt att läsa de pinsamma bildtexterna. Kommentar 4: Trots att muséet behandlade Malaysias historia från stenåldern fram till idag, så fanns det INGENTING att läsa om separationen med Singapore. Detta trots att Lee Kuan Yew, Singapores grundare, fanns på flertalet bilder (han var en mäktig man i Malaysia, redan innan staterna separerade). Bildkommentar 1: Pennan som användes för att signera självständighetsförklaringen var en turkos Parker-penna som ser ut som om den är köpt i Ullared. :-D. Bildkommentar 2: "Patrioterna" som hyllades, var av samma skrot-och-korn som Hamas och liknande organisationer. Tvåan nedtill, från höger, t.ex. knivhögg oprovocerat den brittiske konsuln på öppen gata. Bildkommentar 3: Jag är skeptisk till varje regim som inleder sin självständighetsförklaring med en lång trosed till en fiktiv utomjordisk härskare.

Petronas Towers i skymningsljus; Sci-Fi arkitektur

Eda och Sen; Prerit och Sen

Efter att ha ätit sjukt god indisk lunchmat och betat av en avskyvärd marknadsgata begav vi oss till Menara Kuala Lumpur, världens femte högsta mediatorn, för att beskåda KL från ovan. Trots att det är gratis, var vi aldrig uppe i Petronas Towers av tre anledningar: 1. Man måste åka dit kl 8 på morgonen och köa för att få biljetter. 2. Utsikten från mediatornet sägs vara bättre, eftersom man får åka högre upp. 3. Petronas Towers stänger innan skymningen. Nu hade vi dock lite otur denna kväll, då ett bröllopssällskap hade hyrt hela tornet för sin fest (undrar vad det kalaset kostade), så vi fick bara vara där till halv 8, innan det blivit helt mörkt.

Solnedgång över KL; Köpcentrum i China Town

Efter tornet begav vi oss till China Town för att äta middag och se Petaling Street, den värsta gatumarknad jag någonsin varit på. Hur denna gata kan omnämnas i alla turistbroschyrer är för mig ett mysterium.

Sen gör sig redo för intervjun; Gudinna från hinduiskt tempel

Söndag var Sens stora dag, åtminstone på förmiddagen. När han var på intervjun gick jag och Prerit på en fruktlös shoppingtur i några gigantiska varuhus.

Minnesmonument över Malaysiskt mod, föreställandes västerländska soldater (?); Glada gossar som slapp vandra i tråkig park

Söndag eftermiddag tog vi oss till Lake Gardens, som enligt turistbroschyrerna skulle vara värt ett besök. Det var det inte. Vi tog en snabbtitt på deras nationalmonument och en skabbig örtagård innan vi hittade ett tåg som tog oss runt hela parken så att vi slapp gå i den tryckande hettan. Parken har en del sevärdheter som ett planetarium, en fågelpark, ett hjorthägn och en orkidé-park, men inget av detta lockade oss, så vi hoppade in i en taxi och åkte tillbaks till stan för lunch.

Taxibilarna var, för övrigt, det bästa och billigaste sättet att ta sig runt i KL. Det finns två (!) olika tunnelbanesystem, men de är mer lämpade för att färdas till utkanten av stan än att röra sig mellan turistfällorna. Enligt lag skall taxichaufförerna alltid köra på taxameter, men när turisterna knackar på rutan så tar de nästan alltid chansen att tjäna en extra hacka. Vi lärde oss snabbt, den dyra vägen, hur chaffisarna skulle hanteras. Först, låt aldrig vit man (Fredrik) förhandla priset med chauffören. Det är bättre att sätta en ettrig tamil (Sen) på den saken. Sedan är det alltid bra att veta ungefär vad taxameterkostnaden är för olika avstånd. Detta testas enkelt genom att föreslå ett löjligt lågt pris, då chaufförerna omedelbart byter från fast pris till taxameter. Till sist, om du föreslår ett pris och chauffören omedelbart accepterar så vet du att du kommer betala för mycket. Nu gör det inte så mycket, eftersom resorna är så billiga ändå, även om du skulle råka betala dubbelt.

Batu Cave, det vackra grottemplet med den beryktade trappan

Sista dagen i KL ville jag åka och se en av de mest kända sevärdheterna - Batu Caves. Sendhuran, som bott några år i KL, skulle åka och hälsa på några gamla vänner och Prerit åkte tillbaks till Singapore tidigare, så jag fick besöka grottorna själv.

Entrén; Ett av de många småtemplen

Jag hade rätt ont om tid för att besöka grottorna, eftersom vi skulle checka ut från hotellet klockan 2, så jag skippade lokaltrafiken och tog en taxi ut. Troligtvis gav jag chaffisen ALLDELES för mycket, för han erbjöd sig att vänta och köra mig tillbaks igen, detta trots att jag planerade vara i grottorna över två timmar. Men sett med svenska mått var taxiresan inte särskilt dyr. Två halvtimmesresor till Kuala Lumpurs utkanter gick på 150 kronor, sammanlagt.

En riktigt maffig grotta med små tempel lite överallt

Batu Caves är en samling med grottor som sedan länge adopterats av hinduerna. Speciellt den stora grottan är fullsmockad med olika tempel.

Hinduiska tempel är alltid roliga att studera; Gallret som skyddar besökarna från fallande stenar har fått sig några törnar...

Grottan är rejält fascinerande med alla sina stalagtiter som hotfullt hänger över besökarnas huvuden. På ett ställe i grottan har de satt upp ett galler för att skydda besökarna från fallande sten, och av gallrets utseende att döma, är detta inte ovanligt.

De berömda aporna i grottan var inte så påträngande som ryktet gjort gällande

Förutom själva grottan är platsen känd för tre saker: den långa, branta trappan upp, templen och de många makaker som håller till här.

Bara en kaxig liten makak vågade mucka med mig

Jag hade hört att aporna skulle vara rejält nyfikna och aggressiva i sin jakt på mat. Detta är en sanning med modifikation. Generellt är de mycket orädda, men kommer sällan riktigt nära. De verkade mest strunta i alla människor som vandrade omkring bland dem. Så fort någon visade sig ha något ätbart ändrades dock situationen. Jag hade med mig en banan som jag gav till en liten tanig apa strax innan jag började gå mot utgången. När aporna insåg att jag hade givit bort en läckerhet följde de efter mig en bra stund, ifall jag skulle få för mig att bort lite mer.

Blandade figurer nedanför trappan.

Jag inser att jag är en total idiot när det gäller Hinduism. Jag har svårt att skilja på t.o.m. de "stora" gudarna, men här i tempelområdet insåg jag att min ignorans i denna urgamla religion är enorm. Dags att läsa på lite, Eda!

Färsk kokosnötsdryck; Inte ens mina indiska vänner visste vad fasen den här figuren skulle föreställa

Batu Caves var helt klart den bästa sevärdheten i KL och alla som reser hit, måste ta sig ut till grottorna. Enda besvikelsen med dem var trappan upp. ALLA hade förvarnat mig om de många och höga trappstegen upp till den stora grottan, och jag hade mentalt förberett mig på en smärre bergsbestigning. När jag väl tog de 280 stegen upp så skrattade jag åt alla dessa historier, för även om det var lite svettigt så var trappan inte värd all denna hysteri.

Berg-o-dalbana inomhus; Sovkupén jag delade med en hop turister från Bangalore

Efter att ha checkat ut hade jag och Sen ett antal timmar att spendera innan hemfärden. Några av dessa spenderades i en nöjespark. Parken, som inte är liten, ligger inuti ett gigantiskt köpcentrum, Times Square, och har flera större åkattraktioner. Efter att ha betalat inträdet är alla åkturer gratis, och eftersom vi var nästan helt ensamma hann vi med att prova allt. Favoriten var den långa och snabba berg-och-dalbanan (2 loopar!) som jag åkte två gånger. Cool! Efter denna adrenalininjektion begav vi oss till Chinatown för en sista middag innan vi bordade tåget som skulle ta oss hem till civilisationen igen.

Fredrik i slips

Jag var på flashig välgörenhetsmiddag i fredags, så över ett år efter min ankomst till Singapore hann passera innan jag fick anledning att dra på mig finkläderna (inget bildbevis på detta, dock). Pengarna för middagen skall gå till en fristad för utrotningshotade djur. Organisationen som har tagit sig an detta project heter ACRES, en lokal aktivistgrupp som har åstadkommit massor, trots en mycket begränsad budget. Jag är imponerad av dessa unga människor, samt tycker att de har en väldigt sund syn på relationen människa-djur, så jag har hjälpt dem litegrann på fritiden, samt donerat en del pengar.

Anledningen till att en liten, av staten osponsrad, organisation tagit på sig ansvaret att bygga in fristad för utrotningshotade djur är att Singapore är ett nav i den illegala smugglingen av utrotningshotade djur. Detta är ett väl känt faktum, men den singaporianska staten gör lite att stoppa det. Det finns en enhet för att bekämpa detta brott, men den är gravt underbemannad och saknar resurser att sköta sitt jobb. Ett fåtal män har alla hamnar och flygplatser, samt broarna till Malaysia på sitt ansvarsområde. Denna grupp, som inte ens har burar att transportera ev. funna smugglade djur, jobbar dessutom bara kontorstid, vilket innebär att smugglare är så gott som 100% säkra så länge de smugglar utanför dessa tider. Som om inte det vore nog, när väl ett smugglat djur har beslagtagits så har polisen ingenstans att placera dem. Polisen har kontakter med Singapore Zoo och Nattsafarit, men dessa är på inget sätt tvungna att ta hand om de djur som hittas, utan tar bara hand om "coola" och sällsynta djur som man kan visa upp för ytterligare några dollar. Inget snack om att återföra djuren till sin naturliga hemvist här inte... Det är pga av detta som ACRES tagit beslutet att ta sig an ett monsterprojekt och bygga en fristad för djuren, där djurens väl står i centrum, inte pengarna de kan generera från besökare. Dessutom skall fristaden så långt det är möjligt användas som en mellanstation, där målsättningen alltid är att återföra djuren till sin naturliga hemvist. ACRES har på bara ett halvår lyckats samla in hälften av pengarna ($1 mille) som behövs för att bygga fristaden, tack vare intensivt kampanjarbete och aktiviteter som denna välgörenhetsmiddag.

Middagen var rejält flashig, med kändisar och en minister (rövslick :-D). Under kvällen så varvades en sjurätters middag, helt vegetarisk förstås, med olika framträdande och aktiviteter. Vi fick genomlida falsksång och konstigt drama, njuta av magdans, samt Vivaldi från en stråkkvartett och gitarrmusik från ett coolt indiskt far-son band (sonen var bara 13 år gammal och hade ett jättesmil hela tiden). Dessutom hölls det auktion för att dra in mer pengar. Olika konstnärer och fotografer hade donerat sina alster som gästerna bjöd på. En signerad t-shirt gick för 350 dollar, men det var nog mest för att kändisen som signerat var den som auktionerade ut den. Det enda tråkiga med middagen var att det aldrig fanns tid att prata med de som satt vid bordet, speciellt hon den granna som satt mittemot...

(Jag har inte hunnit fixa med bilderna från Kuala Lumpur ännu, men det kommer snart. Hav tålamod!)

Batampåsk

Bala och Sen, indier med resfeber; Kapten Fredrik

Tidigt, tidigt på långfredagen tog en mycket trött Fredrik taxin till Tanah Mera färjeterminal på andra sidan av Singapore. På färjeterminalen mötte jag resten av gänget som skulle fira påsken tillsammans på Batam, en av grannöarna till Singapore. Bintan och Batam är ungefär lika stora som Singapore och ligger bara någon timmes färjefärd från metropolen. Trots närheten till Singpore och Malaysia tillhör öarna Indonesien. Öarna är mycket populära resmål för stadströtta singaporianer, då de erbjuder sandstränder, überbekväma turistkomplex, ändlösa golfbanor och betydligt bättre väder än hemlandet. Som turist från Singapore slussas man in i komplexen utan någon egentlig kontakt med lokalbefolkningen. I denna skyddade verkstad behöver man inte oroa sig för konstiga språk och underliga valutor. Här pratar all personal engelska och alla räkningar betalas med singaporedollar (lika dyrt, eller dyrare än Sg, dock).

Vi kolliderade närapå med ett fraktfartyg från Hong Kong; Inloppet till en av Batams hamnar

Den "charmiga" hotellbyggnaden hade en exteriör och interiör som andades svunnen tid; Bungalows

Sällskapet som for till Batam bestod mestadels av grönsaksätande människor boende i Singapore. Jag delade rum med Sen och Bala, som jag kände sedan tidigare. Bägge är mycket trevliga, men tyvärr så skall Sen flytta till USA för att studera.

Utsikt från vårt hotellrum

Av de andra resenärerna kände jag ytterligare 4 personer: paren Fang-Qi/Song Mao och Rachel/Kau Wee. Utöver dessa följde Darius, Jeffrey och Ee-lin med. Tillsammans spenderade vi dagarna på stranden eller i vattnet och kvällarna i det största av våra rum där vi spelade kort och andra spel. Hotellet var, för övrigt, förvånansvärt tomt. Trots att det var en officiell långhelg i Singapore, så var det långt ifrån fullsatt, vilket gav lite The Shining-vibbar i 70-talskorridorerna. Vi kan inte klaga, dock, för vi fick ju desto mer service och slapp köa för strandaktiviteterna.

Hotellets egen strand där vi spelade beachvolleyboll

Rachel ville inte spela utan stod bredvid och såg ut som en filmstjärna i sina stora solglasögon.

Bala lärde sig fort; Jag, Sen och Kau Wee strax innan en vådlig bananbåtstur

En av vattenaktiviteterna var bananbåten. Det var halvkul, men jag smällde i min gamla revbensskada när jag for i vattnet så jag hade ont i sidan resten av vistelsen på ön.

Jeffrey, Darius, Ee-lin, Fang-Qi och Song Mao; Samma personer fast spegelvända

Sista dan var rik på aktiviteter. Efter frukost tog vi en kajaktur. Tyvärr fick vi inte lämna lagunen så jag gled mest omkring tittade på krabbor och lungfiskar som höll till på pirens sidor. Efter detta separerades vi i två grupper. Jag, Jeffrey och Darius drog till sjöss för att snorkla vid en liten ö några minuters färd ut. De andra betalade en halv förmögenhet på hotellets spa. Snorklingen var mycket bättre än jag väntat mig. Tack vare min dykerfarenhet kunde jag hitta en massa coola nakensnäckor och fiskar. De andra snorklade med flytväst och kunde inte dyka ned till sevärdheterna så de var inte lika imponerade.

Kajaker; Eskimåer

Till sist var det dock dags att lämna lugnet och bege sig tillbaks till Singapore. Redan på färjeterminalen bröts förtrollningen när vi fick köa med hundratals andra för att ta bussen hem.