SF IV - Brevet från Alcatraz

"Hej mamma!

Jag kan inte fatta det! Efter 3 långa timmar på helvetesön är jag äntligen på väg mot fastlandet som en fri man. 3 timmar av mitt liv, försvunna för alltid på denna vindpinade klippa vid namn Alcatraz. Jag minns det som igår, dagen jag forslades till The Rock...

Piren där fångarna steg på båten till The Rock

Efter bråket på anstalten i Dublin stämplades jag och Johan som farliga fångar, och förflyttades till Alcatraz där såna som vi tuktas och varifrån ingen lyckas fly... Johan, den lyckans osten... Hans rika släktingar lyckades "övertala" guvernören att Alcatraz var ett alldeles för hårt straff för ett litet fängelsebråk. Konstigt att det bara var han som fick stå kvar på kajen när båten lämnade piren...

"Today he will be transported to the healthful but breezy atmosphere of Alcatraz Island, where he can ruminate, ad nauseum, and chew the bitter end of treason" - Daily Alta California, on the arrest of a Confederate sympathizer, 1862

Efter bara några minuter var vi framme vid ön som skulle bli mitt "hem" de närmaste tre timmarna. Den såg så liten ut, The Rock, så oskyldig, men de höga murarna, taggtråden och vakttornen skvallrade om en mörkare sida. En skylt var det första som välkomnade oss till ön:

"WARNING PERSONS PROCURING OR CONCEALING ESCAPE OF PRISONERS ARE SUBJECT TO PROSECUTION AND IMPRISONMENT"

Nu först fattade vi att det var på allvar. Det här skulle bli tufft!

Hamnen, med militärbaracken/soldatfamiljebostäderna och dess spår av indianockupationen

Väl i hamn "välkomnades" vi av en brysk löjtnant som med ett hånleende gav oss våra första instruktioner till fånglivet.

"Varje fånge som flyr, eller som försöker fly, kommer vid infångandet att tvingas bära kedja och stålkula i tre månader.", Armelöjtnant Alvin Sydenham, 1895

Välkomstskylt och vakttorn

Indianerna, ja! Redan innan europeerna kom till Bay Area fanns här en stam, Ohlone, på cirka 10000 människor. För dem tjänade Alcatraz som en plats dit man förvisade brottslingar, så inte ens denna idé var de vita först med. Trots att Alcatraz fallit under amerikansk kontroll, först som fort och sedan som fängelse, så har inte indianerna glömt denna karga klippa. Det finns t.o.m. de som anser att ursprungsbefolkningen borde ockupera ön, så fort Alcatraz-fängelset stänger år 1934:
"Det vore passande och symboliskt att skepp från hela världen som passerar Golden Gate först ser indianmark, och därmed blir påminda om denna nations verkliga historia." - Richard Oakes (Mohawk), Talesman för indianockupanterna.

Få bilar, men en massa fåglar

Iförda kedjor blev vi forslade genom väl bevakade grindar. Överallt, taggtråd och beväpnade vakter. Här skulle det inte bli lätt att rymma, något som de flesta av oss redan börjat fundera över.

Klädluckan och cellhuset

Efter att ha hämtat ut våra fångklader blev vi forslade genom de trånga korridorerna inför ögona på de äldre fångarna. Cellblocket var uppdelat i tre korridorer, som givits riktiga gatunamn. Kanske för att påminna oss om världen utanför, kanske enbart för att få oss att längta... Glåporden haglade och några av oss bröt ihop. Jag försökte spela cool, men har aldrig känt mig så liten som denna stund.

Michigan Avenue

Till sist kom jag fram till min cell. Under tiden i fängelset så bytte jag flera gånger, men den första cellen är den enda jag minns. Liten och stinkande, men ändå förvånande hemtrevlig efter att jag inrett den så mycket som vakterna tillät.

"Regel 5. Du är berättigad till mat, kläder, sovplats och medicinsk hjälp. Allt annat du får är ett privilegium. Du förtjänar dina privilegier genom att bete dig korrekt." -Regelboken för intagna på Alcatraz, 1956

Min mysiga cell

Som fånge hade jag tur att inte råka i bråk med varken fångar eller vakter. De som ställde till bråk hamnade omedelbart i isoleringscellen, helvetet på jorden...


"Date: 10-7-38, Name: Henry Young No. 244-AZ, CREATING DISTURBANCE IN CELLHOUSE. At 5:30 P.M. this date, I caught the above-named man creating disturbance by yelling at the top of his voice. Report #1005, Richard Dennison. Action: To be placed in solitary confinement on restricted diet with continued loss of all privileges for ninety days. E.J. Miller, Associate Warden."

Rastgården

Rastgården var vår mest fria plats i hela fängelset. Här var den bästa platsen att se staden, som ligger förrädiskt nära ön, och drömma om friheten. En del av oss drömde så mycket om den att de försökte ta den själva, antingen med våld eller med list, men ingen verkar veta om ens Clint Eastwood lyckades. Oavsett vilket, gav det oss något att samtala om, alla blåsiga och iskalla dagar ute i "friheten" på gården.

Köket (innanför gallret) och oidentiferad bur

För bara några timmar sedan hade jag min sista måltid i restaurangen. Jag hoppas aldrig mer bli serverad genom ett galler som en hund. Av någon anledning misstänkte fängelsedirektörerna alltid att matsalen var en plats för trubbel och vidtog allt fler åtgärder för att förhindra det. Varje kniv hade sin plats på väggen och skulle någon saknas så syntes det lång väg. Dessutom hade de hängt upp tårgasgranater i taket som skulle falla ned automatiskt ifall kökspersonalen drog igång larmet. Jag brukade stirra upp mot dem nästan varje dag och undra hur det kändes att andas in denna gas. Som tur var fick jag aldrig reda på svaret, då de aldrig behövde användas.

SF; De enda färgerna på hela ön

Utanför fängelset hade fängelsevakternas familjer sett till att ön sprakade av färgprakt. Överallt blommade det från de små trädgårdarna, som uttråkade hustrur tillbringade sina dagar med att fixa till perfektion.

Ruiner och vattentorn

Den berömda dimman; Alcatrazbo

Jag har sett dimman många gånger, men aldrig har den varit så vacker som idag. Nu åker jag in i diset för att starta mitt liv som en fri man...

Hälsningar, Fredrik "Mejseln" Fälth

Hem till ett dimmigt SF

(Jag borde tagit mer bilder på Alcatraz, t.ex. isoleringscellen mm, men det var så oerhört mycket folk där att man skulle behöva vänta länge innan tillfället uppenbarade sig. Tid hade jag inte så gott om, eftersom jag skulle möta de andra vid en bestämd tidpunkt och inte hade mobiltelefon med mig. Alcatraz var överlägset det coolaste turistmålet i SF och rekommenderas varmt till de som besöker staden. Se till att köpa biljett tidigt bara, då de fort tar slut. Linda rekommenderar kvällsturen som tydligen skall vara något extra. Jag var för senfärdig för att hinna boka denna tur utan fick nöja mig med en dagstur som, trots allt folk, var en minnesvärd upplevelse.)
------------------------------
Därmed är rapporten från USA slut (till sist).

Tack igen, Linda, Jonas, Andon, Erik och Toisin, för er gästvänlighet!