En holländsk och ornitologisk orgie

Hej!

Våra befjädrade vänner i naturen har låsts in i Jurong Bird Park. Så för att se dem får man ta sig dit. Det görs med taxi när en dylik väl uppvisar sig. Parken var större än vi hade väntat oss och var väldigt sevärd. Våran vän, Björn Kylefors, skulle förvisso ha trivts här. Det som tilltalade församlingen bäst var några aviarier (tror jag i alla fall att de heter på svenska). Därmed förstås stora anläggningar, kanske flera tusen kvadratmeter inhägnade med nät i väggar och tak. Ett av dem var säkert tjugo meter hög och innehöll en stor broanläggning för oss betalande. Men de riktiga invånarna var flera hundra småpapegojor med de mest fantastiska färger som flög omkring och väsnades. Man kunde köpa små plastskålar med nån slags dricka i och mata dem med. Och då blev man populär!

Mor blev poppis efter att hon erbjudit mutor

På ett annat ställe kom man in i en sydamerikansk urskog där kolibrier och andra småfjädringar höll till. Kanske inte lika stor, men ändå.

Jag är ingen fågel utan en leguan, men jag fick vara här inne ändå!

Det tredje aviariet var det största. Där glömde man nästan bort att man inte befann sig ute i den verkliga djungeln. Ryggraden so to speak var ett trettio meter högt vattenfall (världens högsta konstgjorda enligt en stolt proklamation). Och runt om detta var det också ett liv och ett kiv, men nu var det afrikanska börds som gällde.

Björn! Hjälp! Vad är namnet på denna bärätande tofsmes?

Utöver dessa stora attraktioner fanns det smärre avsnitt som tematiskt presenterade olika grupper av fåglar: rovfåglar, näshornsfåglar/tukaner, paradisfåglar, pingviner, papegojor och pelikaner/flamingos.

En pelikan som försöker vara unik och inte falla för det där "vita fjädrar"-modet

Kan läsaren sedan med sin erkänt livliga fantasi tänka sig klimatet, med hög luftfuktighet och hög värme, så förstår denne hur det kändes under T-tröjan.

Några gäster väljer att promenera genom parken

andra knäar bara

för att de missat flyget

Många djur verkar bara vara intressanta, för asiaterna, när de visar upp mänskliga trick.

Mor hann även med lite "spontana" och "oarrangerade" blomfotografier

Ja, det var den ornitologiska delen av dagen; den tog drygt fem timmar.

På kvällen var vi bjudna på middag av Fredriks professor. Och det ägde rum i Holland Village. Där hade inte ens Fredrik varit dessförinnan. Ett litet men kolossalt livligt restaurangdistrikt inte alltför långt från hemmet. Vi sammanstrålade med hela professorsfamiljen, mamma, pappa och två kids. En gosse i de tidigare tonåren som i likhet med sina jämnåriga över hela världen knappt sade ett enda ord och en femårig flicka som var så charmig. Vi åt indiskt och det var såå gott. GI-index var säkert under sjuttio, Ulrika.

Så har det gått en singaporedag ytterligare och de håller tyvärr på att ta slut. Nu ska vi dricka kaffe och tillsammans sitta och klia på alla sandflugebett vi fick med oss från Bintan.