Höga berg, djupa dalar och en vacker skärgård

Capilano Suspension Bridge; Andon gör sig redo att gå över

Efter mardrömsinledningen på min resa kunde det bara gå uppåt, och det gjorde det med besked. Det var jättekul att se familjen Edman igen, efter 1.5 år, och en Andon som klarar av betydligt mer än basala kroppsfunktioner. Efter att Edmänniskorna plockat upp mig från hotellet (jag avbokade natt 2 som var inplanerad för oss allihop) så begav vi oss bort från ghettot och åkte norrut för vårt första äventyr - Capilano Bridge. Denna hängbro med anor från 1800-talet leder till ett häftigt strövområde i en mörk skog.

The Edmans!; Trädbroposering

Bland annat fanns det en massa trädbroar där man kunde vandra högt över marken. Vi hade tur som var här innan högsäsongen börjat för det var inte så mycket folk som jag kan tänka mig att det blir under sommarsäsongen. Nu var det mest en massa asiater och Amish light som njöt av grönskan och utsikten.

Naturen är inkorporerad i trädbroarna

Själva turen tar inte så lång tid att gå, men är väl värd ett besök för den som kommer till Vancouver. Dessutom finns det en gigantisk giftshop och två restauranter för den som gillar sånt.

Linda poserar framför väderstationen

Efter några timmar i den svala skogen och en misstänkt köttlik vegburgare så fattade vi beslutet att lämna skogshuggarlandet för att bege oss till USA. Från Vancouver till gränsen är det inte lång väg att köra och efter en dust med Homeland Security så befann oss vi i de frias land.

Utsikt från vägen på halvön; Färjeläget vid Clinton, WA

Efter att ha passerat gränsen to vi tog oss kvickt ut till kusten, eftersom vi bara hade några timmars dagsljus kvar. Vi hade siktat in oss på en ganska stor halvö strax norr om Seattle. Vi var tvungna att bo nära Starbucks-, Boeing och Microsoftstaden eftersom vår hyrbil skulle bytas mot en annan dagen därpå. I det lilla fiskeläget Coupeville hittade vi ett hotell där vi spenderade natten. Hela halvön känns som ett hett turistmål när säsong råder. Det är fullt av restauranger, h/motell och krimskramsbutiker. Men givetvis är det inte detta trams som lockar turisterna utan den vackra naturen. Nu hade vi tur dock, som reste strax innan vägarna igenkorkas av de gigantiska husbilarna med SUV-bilar på släp. (Detta är alltså sant. Vi såg några av dessa monster som drog biljollar av en storlek som skulle få vilken miljöpartist som helst att koka av ilska).

Utsikt från båten

Dagen efteråt tog vi oss ytterligare söderut till en bilfärja som tog oss till "fastlandet". Tyvärr så var vi rätt sent ute vilket innebar att vi kom försent till biluthyrningen. Där lärde vi oss att det är billigare att sinka resan några minuter för att fylla på tanken än att komma in i tid med en nästan tom bensintank. Efter detta debackel så bytte vi upp oss till en minivan som bättre passade våra behov för den fortsatta resan söderut. Men först skulle vi upptäcka Seattle...