Kuala Lumpur

Kuala Lumpur hälsar oss välkomna

På kvällen, fredagen den 13 april hoppade jag på ett tåg som skulle ta mig till Kuala Lumpur tidigt nästa morgon. Att resa till KL har varit något som jag hela tiden velat ha gjort, men inte velat göra. Mina Malaysiska kollegor har hela tiden pratat skit om sin huvudstad och deras negativa attityd blandat med mina fördomar hade lett till en bild av KL som inte visade sig stämma.

Världens f.d. högsta hus (452 m) och världens högsta flaggstång (100 m)

Anledningen till att jag gjorde ytterligare en långhelg, direkt efter Batam-vistelsen, var att Sendhuran (Sen) skulle till KL på intervju. Han söker sig till USA för att studera en MBA och ett av universiteten (Duke) kunde inte genomföra intervjun i Singapore men hade en man i KL. Eftersom han ville ha sällskap, och vi andra ville se stan, så hängde jag och Prerit, en annan indier, på.

Cool Kontorsbyggnad med islamisk touch; Sultan Abdul Samad-byggnaden byggdes av britterna

Byggnaden användes som center för den brittiska administrationen

Klockan 7 på lördagmorgonen anländer vi till KL. Efter att ha checkat in tidigt på vårt flashiga hotell, så beger vi oss direkt till vårt första turistmål: Merdeka Square, ett område fullt med sevärdheter, som muséer, kolonialbyggnader, världens högsta flaggstång, mm. Eftersom vi anlände så tidigt fick vi vara nästan helt ensamma ett bra tag. Torget är helt klart ett måste för KL-besökaren och vår resa hade fått en bra start.

Blandad patriotism i muséet för malaysisk historia; Fredrik poserar framför några gamla stenar

Vid torget fanns ett museum över malaysisk histora. Eftersom inträdet bara var 1 ringit (2.50 kr), solen stod högt på himlen och muséet var luftkonditionerat så bestämde vi oss raskt att bilda våra själar. Muséet var intressantare än jag väntat, även om ingen av oss orkade läsa allt. Museikommentar 1: Folk har bott på Malacca-halvön sedan många tiotusen år tillbaks. Dessutom har våra föregångare i evolutionen också satt sina spår i grottor, mm. Kommentar 2: Hinduism - Buddhism - Hinduism - Islam, så har de olika dominanta religionerna sett ut genom årtusenden. Kommentar 3: Malaysia är en ung stat med ett våldsamt förflutet, och som sådan är det inte förvånande att hitta patriotism lite överallt, men efter ett tag blev det bara komiskt att läsa de pinsamma bildtexterna. Kommentar 4: Trots att muséet behandlade Malaysias historia från stenåldern fram till idag, så fanns det INGENTING att läsa om separationen med Singapore. Detta trots att Lee Kuan Yew, Singapores grundare, fanns på flertalet bilder (han var en mäktig man i Malaysia, redan innan staterna separerade). Bildkommentar 1: Pennan som användes för att signera självständighetsförklaringen var en turkos Parker-penna som ser ut som om den är köpt i Ullared. :-D. Bildkommentar 2: "Patrioterna" som hyllades, var av samma skrot-och-korn som Hamas och liknande organisationer. Tvåan nedtill, från höger, t.ex. knivhögg oprovocerat den brittiske konsuln på öppen gata. Bildkommentar 3: Jag är skeptisk till varje regim som inleder sin självständighetsförklaring med en lång trosed till en fiktiv utomjordisk härskare.

Petronas Towers i skymningsljus; Sci-Fi arkitektur

Eda och Sen; Prerit och Sen

Efter att ha ätit sjukt god indisk lunchmat och betat av en avskyvärd marknadsgata begav vi oss till Menara Kuala Lumpur, världens femte högsta mediatorn, för att beskåda KL från ovan. Trots att det är gratis, var vi aldrig uppe i Petronas Towers av tre anledningar: 1. Man måste åka dit kl 8 på morgonen och köa för att få biljetter. 2. Utsikten från mediatornet sägs vara bättre, eftersom man får åka högre upp. 3. Petronas Towers stänger innan skymningen. Nu hade vi dock lite otur denna kväll, då ett bröllopssällskap hade hyrt hela tornet för sin fest (undrar vad det kalaset kostade), så vi fick bara vara där till halv 8, innan det blivit helt mörkt.

Solnedgång över KL; Köpcentrum i China Town

Efter tornet begav vi oss till China Town för att äta middag och se Petaling Street, den värsta gatumarknad jag någonsin varit på. Hur denna gata kan omnämnas i alla turistbroschyrer är för mig ett mysterium.

Sen gör sig redo för intervjun; Gudinna från hinduiskt tempel

Söndag var Sens stora dag, åtminstone på förmiddagen. När han var på intervjun gick jag och Prerit på en fruktlös shoppingtur i några gigantiska varuhus.

Minnesmonument över Malaysiskt mod, föreställandes västerländska soldater (?); Glada gossar som slapp vandra i tråkig park

Söndag eftermiddag tog vi oss till Lake Gardens, som enligt turistbroschyrerna skulle vara värt ett besök. Det var det inte. Vi tog en snabbtitt på deras nationalmonument och en skabbig örtagård innan vi hittade ett tåg som tog oss runt hela parken så att vi slapp gå i den tryckande hettan. Parken har en del sevärdheter som ett planetarium, en fågelpark, ett hjorthägn och en orkidé-park, men inget av detta lockade oss, så vi hoppade in i en taxi och åkte tillbaks till stan för lunch.

Taxibilarna var, för övrigt, det bästa och billigaste sättet att ta sig runt i KL. Det finns två (!) olika tunnelbanesystem, men de är mer lämpade för att färdas till utkanten av stan än att röra sig mellan turistfällorna. Enligt lag skall taxichaufförerna alltid köra på taxameter, men när turisterna knackar på rutan så tar de nästan alltid chansen att tjäna en extra hacka. Vi lärde oss snabbt, den dyra vägen, hur chaffisarna skulle hanteras. Först, låt aldrig vit man (Fredrik) förhandla priset med chauffören. Det är bättre att sätta en ettrig tamil (Sen) på den saken. Sedan är det alltid bra att veta ungefär vad taxameterkostnaden är för olika avstånd. Detta testas enkelt genom att föreslå ett löjligt lågt pris, då chaufförerna omedelbart byter från fast pris till taxameter. Till sist, om du föreslår ett pris och chauffören omedelbart accepterar så vet du att du kommer betala för mycket. Nu gör det inte så mycket, eftersom resorna är så billiga ändå, även om du skulle råka betala dubbelt.

Batu Cave, det vackra grottemplet med den beryktade trappan

Sista dagen i KL ville jag åka och se en av de mest kända sevärdheterna - Batu Caves. Sendhuran, som bott några år i KL, skulle åka och hälsa på några gamla vänner och Prerit åkte tillbaks till Singapore tidigare, så jag fick besöka grottorna själv.

Entrén; Ett av de många småtemplen

Jag hade rätt ont om tid för att besöka grottorna, eftersom vi skulle checka ut från hotellet klockan 2, så jag skippade lokaltrafiken och tog en taxi ut. Troligtvis gav jag chaffisen ALLDELES för mycket, för han erbjöd sig att vänta och köra mig tillbaks igen, detta trots att jag planerade vara i grottorna över två timmar. Men sett med svenska mått var taxiresan inte särskilt dyr. Två halvtimmesresor till Kuala Lumpurs utkanter gick på 150 kronor, sammanlagt.

En riktigt maffig grotta med små tempel lite överallt

Batu Caves är en samling med grottor som sedan länge adopterats av hinduerna. Speciellt den stora grottan är fullsmockad med olika tempel.

Hinduiska tempel är alltid roliga att studera; Gallret som skyddar besökarna från fallande stenar har fått sig några törnar...

Grottan är rejält fascinerande med alla sina stalagtiter som hotfullt hänger över besökarnas huvuden. På ett ställe i grottan har de satt upp ett galler för att skydda besökarna från fallande sten, och av gallrets utseende att döma, är detta inte ovanligt.

De berömda aporna i grottan var inte så påträngande som ryktet gjort gällande

Förutom själva grottan är platsen känd för tre saker: den långa, branta trappan upp, templen och de många makaker som håller till här.

Bara en kaxig liten makak vågade mucka med mig

Jag hade hört att aporna skulle vara rejält nyfikna och aggressiva i sin jakt på mat. Detta är en sanning med modifikation. Generellt är de mycket orädda, men kommer sällan riktigt nära. De verkade mest strunta i alla människor som vandrade omkring bland dem. Så fort någon visade sig ha något ätbart ändrades dock situationen. Jag hade med mig en banan som jag gav till en liten tanig apa strax innan jag började gå mot utgången. När aporna insåg att jag hade givit bort en läckerhet följde de efter mig en bra stund, ifall jag skulle få för mig att bort lite mer.

Blandade figurer nedanför trappan.

Jag inser att jag är en total idiot när det gäller Hinduism. Jag har svårt att skilja på t.o.m. de "stora" gudarna, men här i tempelområdet insåg jag att min ignorans i denna urgamla religion är enorm. Dags att läsa på lite, Eda!

Färsk kokosnötsdryck; Inte ens mina indiska vänner visste vad fasen den här figuren skulle föreställa

Batu Caves var helt klart den bästa sevärdheten i KL och alla som reser hit, måste ta sig ut till grottorna. Enda besvikelsen med dem var trappan upp. ALLA hade förvarnat mig om de många och höga trappstegen upp till den stora grottan, och jag hade mentalt förberett mig på en smärre bergsbestigning. När jag väl tog de 280 stegen upp så skrattade jag åt alla dessa historier, för även om det var lite svettigt så var trappan inte värd all denna hysteri.

Berg-o-dalbana inomhus; Sovkupén jag delade med en hop turister från Bangalore

Efter att ha checkat ut hade jag och Sen ett antal timmar att spendera innan hemfärden. Några av dessa spenderades i en nöjespark. Parken, som inte är liten, ligger inuti ett gigantiskt köpcentrum, Times Square, och har flera större åkattraktioner. Efter att ha betalat inträdet är alla åkturer gratis, och eftersom vi var nästan helt ensamma hann vi med att prova allt. Favoriten var den långa och snabba berg-och-dalbanan (2 loopar!) som jag åkte två gånger. Cool! Efter denna adrenalininjektion begav vi oss till Chinatown för en sista middag innan vi bordade tåget som skulle ta oss hem till civilisationen igen.