Götheborg ligger i Singapore

Svenska flottan har siktats vid Sentosa. Oboy! Oboy! Oboy!



Exteriörbilder

Skeppet fick mycket uppmärksamhet i media, vilket märktes på besökarantalet. Det hjälpte dock även att det låg ankrat ett stenkast från Vivo City, Singapores nyaste och största köpcentrum. Nu kunde Singaporianerna kombinera lite kultur med sin favoritsport- shopping. Inne i köpcentrat fanns det en stor utställning. Halva utställningen handlade om Ostindiska kompaniet och de ursprungliga turerna. De hade långa beskrivningar på hur vidrigt sjömännen levde ombord under dessa långa resor. Dessutom fanns det givetvis information om den nutida versionen, dess rutt och besättning. Andra halvan av utställningen var ren propaganda från Sverige, där vi slog oss på bröstet och berättade hur duktiga vi är.

Dags att borda skeppet


Landkrabbor!

På båten fanns ett gäng med nonchalanta ungdomar som var rätt ointresserade av att berätta om båten för de som betalat inträde.

Ned till kanondäck


Kanoner och Shao


Utsikt från båten - Containerhamn och Vivo City

----------------------------------------------------------------------------------------------------
Så, slut på historia. I helgen var jag och såg "Last King of Scotland" en spelfilm om Idi Amin - trodde jag. Jag blev lite besviken på filmen, faktiskt. Inte för att den var dålig, men jag hade väntat mig en riktig höjdarrulle efter allt som skrivits om den. Det största problemet var att filmen inte handlade om Idi Amin... Istället handlade filmen om en skotsk doktor som råkar bli Amins personlige läkare. Idi Amin reducerades på detta sätt till en bifigur som iofs förekommer rätt mycket, men utan att man får stifta någon djupare bekantskap med honom. I första halvan av filmen är han charmig, glad och populär. I andra halvan är han paranoid, schizofren och psykopatisk. Dessutom utspelar sig filmen under en väldigt kort tidsperiod vilket ytterligare begränsar det historiska skeendet. När filmen börjar har Amin precis tagit makten, och det nämns nästan ingenting hur detta har gått till. Sen slutar filmen vid den palestinska kapningen av ett flygplan på Kampala flygplats. Efter filmen visas lite dokumentärbilder på den riktiga Idi Amin och korta textsnuttar om vad som hände sen, men de speglade inte på långa vägar den riktiga historien om hans fall.

Forrest Whittaker gör ett bra jobb som Amin, givet de begränsade scener han är med i. Hans problem är dock att han är för charmig. Det är minst lika många positiva Amin-scener som negativa, och det är den glada Amin jag minns, nu när jag tänker tillbaks på filmen, inte massmördaren. Han som spelar skotten är bra förutom de scener där han skall spela kär. Massmorden nämns bara i förbigående och i textremsan i slutet. Siffran 300 000 döda är dock alldeles för stor för att man skall fatta hur ruggig Amins regim var, så nog borde filmskaparna försökt "förtydliga" detta. Jag kan ju jämföra med "Blood Diamonds" som jag såg för några veckor sedan, som handlar om inbördeskrigen i Sierra Leone. I BD lyckas regissören väl förmedla ett samhälle i kaos och paranoia, vilket åtminstone närmar sig den verkliga situationen.

Last King of Scotland får 3 utspädda whiskyglas av 5 möjliga. /Nils-Petter

Mitt jullov 4 - London

Brittiska hus

Sista hållplatsen på mitt jullov var London, där jag försökte vara kulturell samt firade nyår med Melanie. Inte så mycket att skriva om egentligen. Vi gick mest omkring och njöt av känslan av att vara i London. Melanie borde vara van vid det här laget, men hon, som jag, älskar denna stad (mestadels iaf). Förutom shopping och arkitekturspotting, så han vi med ett besök på Tate Modern, ett gigantiskt konstgalleri samt en fotoutställning.

Inifrån Tate Modern; St Paul's cathedral

Jag försöker fota St Paul's Cathedral från ett j-t coolt café längst upp i Tate Modern. Bilderna på St Paul's, visade här, är INTE tagna därifrån, dock. Reflexerna i fönstren förstörde det mesta.

Ny vinkel; Frusen fotograf

Nyårsafton hade vi bestämt att fira vid London Eye där London stads fyrverkerier skulle brisera vid tolvslaget. Jag är imponerad av Londons organisation för detta tillfälle. Enormt många människor väntades, och kom, men allting hanterades närapå prickfritt. Områdena med bäst utsikt över fyrverkeriet spärrades av redan vid 8-tiden och för att komma in fick man passera genom bevakade grindar. Det var uppenbart att man tog säkerheten på allvar. Nu kan man tro att London skulle vilja göra det enkelt för sig genom att begränsa kollektivtrafiken, och därigenom minska folkmängden i centrum, men inte. Tvärtemot så gick ALL kollektiv trafik HELA NATTEN och det var dessutom GRATIS. Suveränt!

En Londonbo och en asiatisk turist väntar på fyrverkeriet

Jag och Mel hade planerat att komma till ögat tidigt för att få en bra plats. Först skulle vi äta, dock, vilket visade sig svårare än väntat. Restaurangerna var knökfulla eller stängda, så vi irrade omkring ett bra tag med alltmer panik i blicken och kurr i magen. Som tur var hittade vi en tunnelbanestation där de sålde pasties, suverän och billig snabbmat, vilket fick bli vår exklusiva nyårsmåltid. Efter denna goda och mättande måltid (ingen ironi) så gick vi tillbaks till ögat vid tio-elvatiden och hittade en hyfsad plats. Nu var det bara att vänta...

Boom! Gott nytt år!

Fyrverkeriet var bland det bästa och största jag någonsin sett. Ögat var inte bara där som cool detalj, utan användes flitigt som avfyrningsramp för diverse pyrotekniska prylar. Jag såg flera nya fyrverkeripjäser jag aldrig sett förut, så jag häpnades flera gånger under den långa showen.

Ögat; Mel provocerar Londons kravallpolis

Efter fyrverkeriet gick vi runt en stund och tittade på folk, men efter ett tag utrymdes området så vi bestämde oss för att åka hem. Resan hem blev ett äventyr. Som sagt var kollektivtrafiken gratis denna natt. Problemet var bara att ALLA gick till samma station efter fyrverkeriet, inklusive vi. Köerna var gigantiska och verkade inte röra sig alls. Många dåliga sidor av mänskligt beteende visades i trängseln och stämningen var inte god. Den blev inte bättre av att polisen kommer ut och skriker att stationen är stängd. Först blev vi lite knäckta, men bestämmer oss för att gå till grannstationen, som ändå ligger på vår väg hem. Nu skedde miraklet. Denna station var nästan helt tom på folk, så vi kom ner till tågen omedelbart. Två minuter senare kommer ett folktomt tåg som tar oss till nästa station där vi bytte linje till ett annat, nästan lika tomt, tåg. Sista biten hade vi lite oflyt dock, då bussarna som skulle ta oss hem var lika fulla som Jönköpings stolta ungdom under Kalajs. Men 15 minuter på apostlahästarna tog oss hem. Sista dagen blev det lite shopping innan det var dags att åka ut till Heathrow där Quantas tog mig hem till Singapore.

(Måste ge fotocred till Mel för majoriteten av bilderna här)

Mitt jullov 3 - Jul i Habo

Så har vi då äntligen kommit till årets höjdpunkt - Franks födelsedag!
(Jag tänkte passa på att berätta lite om julen också eftersom den råkar inträffa dagen efter)

Lycklige Frank med Adam i knät

Fölsedan
Den 23 december fick vi trampa på gasen när vi skulle åka från Växjö till Habo för att fira släktens största Lynyrd Skynyrd-fan - El Franco. Familjen Fälths vana trogen, kom vi inte i tid, men bara en halvtimme försent. Det blev en klassisk Frank-födelsedag, komplett med Gisela, Anna-Greta och litervis med kaffe. Speciellt glad blev Eda över kladdkakan som han drömt om en tid. Givetvis var det den unga generationen som tog över all uppmärksamhet. En turboladdad Simon och två små charmtroll går inte att ignorera, och varför skulle vi?

Kramgoa små pojkar

Jul, jul, strålande jul
Julen blev också som den brukar, med två undantag. Tråkigt nog var inte Helena och Robert med detta år - julen 2006 spenderades hos Robbans familj i gnällbältet. Avhoppen kompenserades dock väl av nytillskotten i Lantzfamiljen. Tyvärr så klarade de inte av julklappsutdelandet så bra, så denna punkt tog reserverna Eda, Simon och Gisela på sig (Lägg märke till att vi behövde tre (!) personer för att ersätta Nena). Men innan vi kastade oss över hemligheterna under granen hade vi två punkter på schemat - julbordet och, om Simon varit snäll, tomten (Tomtens besök har tydligen varit något som oroat lille Simon under en längre tid). Vårt julbord innehåller en hel del klassiker som sill, potäter, grisröv, rödbetssallad, bruna bönor, ägg, Janssons frestelse och vörtbröd.

Vårt julbord var fullt av gott käk, men Filip verkar föredra plast

Hälsomedvetande, grönsaksfanatism, och nyupptäckta smaklökar innebär dock att julbordet har lite oortodoxa tillägg som snösallad, hoummus och oliver. (Goda oliver är något som jag inte hittat i Singapore, så det var MYCKET uppskattat) Dessutom hade pappa överraskat alla med att variera formen på potatisen i sin Janssons frestelse. Tyvärr gick inte skivorna hem hos den konservativa majoriteten så jag tror att nästa år blir det strimlor igen.

Rödbetor fanns visst också på bordet

Efter maten, Kalle Anka och lite kaffi så knackade det helt plötsligt på dörren... Simon vågade inte öppna dörren, och tur var väl det, för därute i kylan (+8 grader) stod en lång, skäggig gubbe och frågade efter snälla barn. Efter lite övertalande så tillkännagav sig Simon och smög fram försiktigt för att få ett paket. Oturligt nog missade Frank allt detta då han var nere i källaren och grejade.

Simon läser vad tomten kom med; Tomtenisse: Simon leker med en kramgo krokodil

När mörkret sänkt sig och tvillingarna sov middag så påbörjades julklappsöppnandet. Ego-Simon var tyvärr inte på sitt bästa humör, då han började klaga på att inte alla klappar var till honom, men han blev snart på bättre humör då hans julklappshög snabbt fick fina tillägg som dykset (gissa från vem?), späckhuggare och en snowracer. När klapparna började ta slut kom även Adam och Filip ned och gjorde oss sällskap - deras favorithög innehöll mest sönderrivet papper. Kvällen avslutades traditionsenligt med en mandelspetsad tomtegröt, där Gisela fick den ena av 3 (mamma fuskar som vanligt). Vart de andra två hamnade är fortfarande oklart. Skulle någon gifta sig nästa år vet vi dock.

Dagarna efter jul
Dagarna efter jul blev lite lugnare, som tur var. Det var mest umgås med familjen som gällde. Helena och Robban kom ned den 25 och roade oss, vilket alltid är uppskattat. En av kvällarna träffade jag Erik, Emil och Toi Sin för lite bowling, fika, mat och öl. Det var kul att få lite update på sina gamla vänner. Den 29:e december gick flyget från Säve flygplats, förlåt Gothenburg City Airport, till London för den sista anhalten på mitt jullov.

Fortsättning följer...

Appendix A: Anna-Greta och Gisela är Franks mor och syster, för de som inte redan vet.
Appendix B: Flera bilder finns på denna adress.

Mitt jullov 2 - t.o.m. morfars födelsedag

(Uppdaterad 14 januari med Melanies bilder)

Mina fredagsplaner ändrade sig plötsligt från middag med mina indiska vänner till en hemmakväll, så efter balja gott kaffe kan jag äntligen skriva inlägg nummer 2 om mitt jullov.

Singapore-Jönköping
Min resa hem till moderlandet var en logistisk bedrift som blev möjlig tack vare internet och min organisatoriska talang (ha ha!). Steg 1 var en angenäm resa med British Airways till Heathrow. Det känns som om alla snackar skit om BA, men all denna smutskastning kom på skam när jag gjorde min överlägset bästa resa mellan Asien och Europa. Bra mat, sköna säten, bra flygtid och egen tv-skärm gör att jag ger britterna en stor tumme upp. Väl på Heathrow hade jag bokat en buss till Stansted, då det billigaste alternativet var att flyga irländsk budget hem till Götlaborg. Efter några oroliga minuter på busshållplatsen dök min försenade buss upp på hållplatsen och jag kunde kliva på. Färden mellan Heathrow och Stansted var fantastiskt vacker, då den gick utanför London, på den charmiga engelska landsbygden, samtidigt som solen sakta gick upp. Den vackra tavlan som naturen nu målade upp för mig fullbordades av tjocka stråk av dimma som penslats över hedarna och i skogsdungarna. Wow!

På Stansted hade jag stämt möte med Melanie från Taiwan, numera Londonbo, som skulle hälsa på några dagar i Jönköping. Eftersom jag inte hört något från henne på flera dar och inte hade hennes telefonnummer, samtidigt som min egen mobiltelefon inte fungerade så var jag lite skraj att något skulle strula och hon inte skulle dyka upp. Som tur var dök hon upp i god tid innan incheckningen och vi slapp att stressa genom flygplatsen. (Stansted är för övrigt en mycket roligare flygplats än Heathrow, terminal 4, där BA håller till så d-d-d-don't believe the hype) Efter en händelselös 90-minutersresa landar vi på ett froststunget Hisingen där pappa och, glädjande nog, mamma väntade på oss. Hungriga som vi var passade jag på att återuppleva gamla minnen på restaurant New Delhi genom att lura dit hela vårt sällskap. Givetvis kom även Måns ned som ett skott från Chalmers när det vankades indiskt. Maten var suverän som vanligt och det kändes som om jag aldrig varit borta.

Jönköping-Bankeryd-Habo
Väl hemma hade jag fullt upp med att träffa familjen, Lantzarna samt guida Melanie runt Jönköpings episka sevärdheter. Speciellt kul var det att träffa smålantzarna som inte var det minsta rädda för mig. Simon fick mig dessutom att springa som jag inte gjort på ett halvår. Den 21 december åker jag och vinkar av Melanie i Göteborg, samtidigt som jag passade på att komplettera julklappsinköpen.

Simon och busmorbror; 60% familjen Lantz



Jag vid Nyarpsbacken; Mel skall åka 26an; Stadsparksbesök



Klocktornet; Utsikt över den framtida allsvenska (ha ha) arenan

Morfar Olle 91 år
På morfars födelsedag åkte jag med mamma och pappa till Växjö för att fira morfar och träffa tjocka släkten. Jag har inte så mycket att säga om detta, förutom att det var jättekul att träffa alla igen. Kusinerna Björn, Anna och jag kom dessutom på en lek, föräldrabingo, som vi skall leka nästa gång släkten samlas. ;-)

Jag är rätt missnöjd med mina bilder från festen, då kamera och blixt strulade. Här får Ni ett axplock av de få bilder som blev tillräckligt bra att visas upp.

Födelsdagsbarnet

Frugan var där också

"Vuxen"bordet

Lite kusiner: Anna, Björn, far (ej kusin och hör inte hemma vid barnbordet), Karl, Johan och Jonas


God stämning

De sista 2 bra bilderna från denna dag...

Mitt jullov 1

I väntan på resten av mina bilder får Ni nöja Er med den här fasansfulla upptäckten.

Vem skall bort?