Götheborg ligger i Singapore

Svenska flottan har siktats vid Sentosa. Oboy! Oboy! Oboy!



Exteriörbilder

Skeppet fick mycket uppmärksamhet i media, vilket märktes på besökarantalet. Det hjälpte dock även att det låg ankrat ett stenkast från Vivo City, Singapores nyaste och största köpcentrum. Nu kunde Singaporianerna kombinera lite kultur med sin favoritsport- shopping. Inne i köpcentrat fanns det en stor utställning. Halva utställningen handlade om Ostindiska kompaniet och de ursprungliga turerna. De hade långa beskrivningar på hur vidrigt sjömännen levde ombord under dessa långa resor. Dessutom fanns det givetvis information om den nutida versionen, dess rutt och besättning. Andra halvan av utställningen var ren propaganda från Sverige, där vi slog oss på bröstet och berättade hur duktiga vi är.

Dags att borda skeppet


Landkrabbor!

På båten fanns ett gäng med nonchalanta ungdomar som var rätt ointresserade av att berätta om båten för de som betalat inträde.

Ned till kanondäck


Kanoner och Shao


Utsikt från båten - Containerhamn och Vivo City

----------------------------------------------------------------------------------------------------
Så, slut på historia. I helgen var jag och såg "Last King of Scotland" en spelfilm om Idi Amin - trodde jag. Jag blev lite besviken på filmen, faktiskt. Inte för att den var dålig, men jag hade väntat mig en riktig höjdarrulle efter allt som skrivits om den. Det största problemet var att filmen inte handlade om Idi Amin... Istället handlade filmen om en skotsk doktor som råkar bli Amins personlige läkare. Idi Amin reducerades på detta sätt till en bifigur som iofs förekommer rätt mycket, men utan att man får stifta någon djupare bekantskap med honom. I första halvan av filmen är han charmig, glad och populär. I andra halvan är han paranoid, schizofren och psykopatisk. Dessutom utspelar sig filmen under en väldigt kort tidsperiod vilket ytterligare begränsar det historiska skeendet. När filmen börjar har Amin precis tagit makten, och det nämns nästan ingenting hur detta har gått till. Sen slutar filmen vid den palestinska kapningen av ett flygplan på Kampala flygplats. Efter filmen visas lite dokumentärbilder på den riktiga Idi Amin och korta textsnuttar om vad som hände sen, men de speglade inte på långa vägar den riktiga historien om hans fall.

Forrest Whittaker gör ett bra jobb som Amin, givet de begränsade scener han är med i. Hans problem är dock att han är för charmig. Det är minst lika många positiva Amin-scener som negativa, och det är den glada Amin jag minns, nu när jag tänker tillbaks på filmen, inte massmördaren. Han som spelar skotten är bra förutom de scener där han skall spela kär. Massmorden nämns bara i förbigående och i textremsan i slutet. Siffran 300 000 döda är dock alldeles för stor för att man skall fatta hur ruggig Amins regim var, så nog borde filmskaparna försökt "förtydliga" detta. Jag kan ju jämföra med "Blood Diamonds" som jag såg för några veckor sedan, som handlar om inbördeskrigen i Sierra Leone. I BD lyckas regissören väl förmedla ett samhälle i kaos och paranoia, vilket åtminstone närmar sig den verkliga situationen.

Last King of Scotland får 3 utspädda whiskyglas av 5 möjliga. /Nils-Petter