Kinesiskt nyår

Varför så tyst, Eda?

Det har inte hänt så mycket på sistone, därav tystnaden på bloggen. I helgen var det iaf kinesiskt nyår. Tyvärr var vädret uselt så jag har inte tagit några foton. Men, förutom templen har det inte varit så mycket att fota. Kinesiskt nyår är mer likt vår jul än vårt nyår - man tillbringar den med familjen med fokus på att äta. På själva nyårsafton som inföll en lördag var jag ute med två indier, Pre och Sen (PreSens... Hö hö hö). Själva färden in till stan var väldigt annorlunda jämfört med en vanlig lördag. Det första som märks är att nästan alla kineser är borta, med den positiva effekt att man får sitta på både buss och MRT.
Vid Boon Lay, min pendelstation, förflyttades jag raskt till Calcutta, för här svärmade tusentals indiska arbetare i brist på andra fritidsaktiviteter. Så fort jag passerat grindarna till tåget förflyttades jag raskt till Kuala Lumpur, för helt plötsligt var indierna som bortblåsta och perrongen full av malayer. Malayerna, till skillnad från Malaysierna, gillar att festa på stan och de tog givetvis chansen till lite fest.

Första anhalten på vårt nyårsfirande var ... egyptisk mat. Kinesiska restauranger denna kväll är antingen stängda, fullsatta eller svindyra, så vi tog det säkra före det osäkra och åt en niorätters (!!) på mitt favoritarabhak på Arab street.

Eftersom kvällen var ung och vi inte hade några vidare planer bestämde vi oss för att gå på bio. Vi hamnade på en spoof-movie som hette "Epic adventure" el. liknande. Värre skit har jag sällan skådat. Dessutom var det nog den kortaste film jag någonsin sett på bio, bara 75 minuter lång. Kasst!

Den korta filmen gjorde att vi FORTFARANDE inte kände oss mogna att gå hem. Efter lite övertalande lyckas Sen och jag övertyga Pre om att han behövde en drink på Loof, en bar på en takterrass. Stället var ganska tomt, men klientelet (och personalen) var trevliga att se på så jag ville stanna. Nu var det istället jag som fick övertygas om att vi skulle ta en drink på ett annat ställe ... 70 våningar upp. Detta var första gången jag var på detta uteställe och jag lär väl inte bli en stammis här, men det var kul att ha sett. Surt bara att man betalar 20 dollar för att komma in. Sen berättade att en normal lördag så är detta ställe proppfullt, men när vi kom in så fick vi t.o.m. sittplats. Trots detta tyckte jag stället var ganska dåligt då de envisades med att spela skitmusik på för hög volym vilket omöjligjorde konversation. Vi stannade väl en timme eller så innan det var dags att gå hem. På vägen ut separeras vi tillfälligt, indierna och jag, och direkt så hoppar några lättklädda damer fram. Pga musikvolymen hörde jag inte vad de sade, men jag antog att de var mer intresserade av min plånbok än mig så jag skakade bara på huvudet vilket fick dem att snällt hoppa tillbaks upp på stolarna vid utgången.

Denna kväll kunde jag ta MRT'n hem, trots att klockan var 2 på natten. Normalt slutar den gå vid midnatt, men en speciell kväll som denna ansågs det tydligen att vi behövde mer kollektivtrafik. Inte för att jag klagar, men tåget hem var nästan helt tomt. Jag tvivlar på att det hade varit lika tomt om det hade gått samma tid en "vanlig" lördag. Något för sMRT att tänka på...