Lite kort om två hissfenomen jag har lagt märke till här i Singapore.
I Singapore har alla hissar knappar både för öppning och stängning av dörren, till skillnad från Sverige, där de flesta bara har en dörröppnare. Åker man hiss i Singapore och hamnar närmast knapparna så är det DITT ansvar att snabbt får ihop dörrarna efter av/pålastning. Tidsfönstret som ges för detta arbete är ungefär 2 nanosekunder efter att sista person lämnat dörrområdet. Skulle du inte hinna trycka in knappen inom denna knappa (hö hö) tidsperiod så kommer en hand att uppenbara sig i ögonvrån, en hand med destination dörrstängningsknapp. Du har nu blivit degraderad och alla i hissen tittar anklagande på dig för att du just stulit några värdefulla ögonblick från dem.
Den andra observationen har jag bara gjort i mitt eget hus. Hissen har bara tre knappar (förutom de obligatoriska öppnings- och stängningsknapparna, förstås): 1, 6 och 11. Enligt hisskonventionen i Wien 1921 så symboliserar siffrorna våningen man vill att hissen skall färdas till. Våning ett är i detta fall markplan och våning elva är den våning där undertecknad håller hus. Ibland händer det att man går in i hissen på markplan tillsammans med en annan hyresgäst och det är då som det underliga händer. Istället för att fråga vilken våning medpassagerarna vill åka till så trycker knappoperatören snabbt på bägge knapparna (6 och 11). Detta har hänt flera gånger med flera olika knapptryckare, så det verkar snarare vara en regel än ett undantag. Det lustiga är att vi ofta skall till samma våning, knappansvarige och jag. Följden blir att hissen stannar till halvvägs, dörren öppnas en kort stund som för att släppa in lite luft innan färden fortsätter. Även om tiden för dörröppning är kort, tack vare de erfarna dörrstängningknapptryckarfingrarna hos de infödda, så känns detta stopp väldigt onödigt. Frågan är ju voffor di gör på detta vis?
09 december, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-s.jpg)
-s.jpg)
3 kommentarer:
Här finns det också både öppnings och stängnings knappar.
Här är hissfenomenet att man står gärna och väntar vid hissen för att åka en vånning ner (på t.ex köpcentret) för att slippa gå ner för trappan som är precis bredvid och som bara skulle ta hälften av tiden. Tydligen är det spännande för en medelamerikanen att åka hiss, en våning. Det finns fönster i hissen så att man kan titta ner på andra shoppande medelamerikaner medans hissen sakta förflyttar sig neråt.
Som Småbarns mor körandes barnvagn har jag inget annat val än att åka hiss eftersom det är förbjudet att ta rulltrappan med vagnen. Istället måste småbarns mödrarna/fäderna köa och trängas med medelamerikanen för att förflytta sig en våning.
He he! Envåningsmarodörerna glömde jag. Väldigt störande när friska människor stoppar hissen för att åka ned en våning. Vi har ju inga fönster i hissarna heller.
Spännande!
Hur är hisskulturen annars? Är det som här, att man inte "får" titta på varandra i hissen, utan står och kollar klockan, läser nödanvisningarna, stirrar på skorna eller taket, eller våningsangivelserna?
Funderar på att bryta tabut nån gång. Vore kul!
Skicka en kommentar