Brandövning

Idag var med om den skummaste brandövning jag någonsin sett. Det började precis som vanligt, med att alla visste om det (...). När larmet gick så tog vi trapporna ned till uppsamlingsplatsen där vi räknades in av våra tekniker. Så långt allt normalt. Efter att ha stått där en kvart och dragit alla brandskämt som finns, så började alla gå in i en näraliggande byggnad. Nu började konstigheterna! Som ett lämmeltåg följde vi de framförvarande igenom trånga gångar, utan att någon verkade veta vart vi skulle. Spekulationer om mat kom givetvis upp - vi är ju trots allt i matglada Singapore. Till allas besvikelse leddes vi in i en sal som var tom, förutom en temporär röd scen i andra änden. På scenen stod dekanen och hade redan inlett ett långt, väl förberett tal där han prisade allt och alla som gjort denna lyckade brandövning möjlig. Det verkade mer som om vi hade lyckats ta oss till månen än ut ur en byggnad. Under tiden talet hölls gick det runt brandmän och delade ut tjocka fina böcker om vad man skall göra när något händer. Detta var dock inget dåligt, då boken täckte det mesta man kan råka ut för: brand, jordbävning, tsunami, terrorism, ormbett, bilolyckor etc. När dekanen var klar med sitt tal tog brandchefen över mikrofonen. Till allas glädje var hans tal mycket kortare, men han tackade oss alla för vi klarade av att gå i trappor så bra. Siste talaren var för mig okänd, men hans uppgift var den roligaste. Han delade ut diplom till alla skyddsombud, ca 50 st, för en väl genomförd övning. En-och-en fick de gå upp på scenen och skaka hand med dekanen när de mottog sitt diplom. Så går alltså en brandövning till i Singapore.