Den här helgen har jag varit på festival i Fort Canning park. Det var hutlöst inträde så jag gick bara en dag av tre, men det var kul. Sista bandet som spelade var Asian Dub Foundation, ett gäng indier boendes i London, och de var riktigt bra. Utöver detta har inget särskilt hänt, men jag lyckades ta ett foto på Baja, en av mina närmaste vänner härnere.
26 augusti, 2007
17 augusti, 2007
Il etait une fois - l'espace
I brist på händelser i Singapore lägger jag upp lite screenshots från min senaste illegala nedladdning - de tecknade tv-serierna "Det var en gång". Som alla 70-talister minns gick det två varianter av denna serie på svensk tv någon gång under vår barndom, och alla (?) älskade den. Den första serien, "Det var en gång - tidernas äventyr", handlade om världshistorien, där varje episod behandlade en historisk händelse, och samma tecknade figurer fick "spela" olika historiska personer.
Den andra serien, "Det var en gång - rymden", använde samma karaktärer, men tog dem ut i rymden på olika äventyr. Bilderna kommer från den första episoden i rymdserien vilken är den enda jag hunnit se ännu. Jag var lite för liten för att komma ihåg "Tidernas äventyr", men rymdvarianten är troligtvis en av anledningarna till att jag fortfarande gillar Science-fiction så mycket.
Skaparen Albert Barille har tagit den fantastiska franska (och belgiska) tecknartraditionen vidare till tecknad film, och jag var glatt överraskad över hur hög kvalitet serien fortfarande håller. Detta var långt innan datoranimationer blev vardagsmat, men tecknarna har lyckats skapa något som lätt kan tävla med dagens teknikhysteriska hafsverk. Givetvis bidrar fantasirika historier, roliga karaktärer och djup nostalgi till denna enormt subjektiva åsikt. Som alla franska serier är "Det var en gång" full av roliga smådetaljer och referenser till historiska och aktuella händelser, se två exempel nedan. Alla älskare av Asterix vet precis vad jag menar...


Referenser till Nazism och EU, en slump?
När jag letade efter serien för att ladda ned den ville jag helst ha den på svenska, för minnenas skull, men jag får "nöja" mig med originalspråket, franska. Jag har lyssnat en del på fransk radio över nätet och visste att jag skulle klara av att förstå språket i serierna. Detta visade sig stämma förutom en detalj. När serien visades i Sverige så var allt dubbat till svenska förutom signaturmelodin. Melodin som satte sig skallen uppmuntrade till sång, men eftersom vi inte kunde franska blev det bara nonsensfranska. Jag mindes speciellt en del av sången som gick "rrå rri rrååå, rrååååå rriiiii rrååååå" (där rr är det typiska franska tungrots-r-et). Nu var jag nyfiken på vad sångaren egentligen sjöng, men efter att ha lyssnat på melodin några gånger så måste jag säga att min barndomsversion stämmer. Jag hör fortfarande bara "rrå rri rrååå, rrååååå rriiiii rrååååå". He he he!
28 juli, 2007
Narcissism...
Jag fick ett meddelande av min presschef. Hon tyckte att min vackra nuna syntes på alldeles för få bilder från USA-resan, så hon skickade över lite bilder tagna av mästerfotograferna Linda och Jonas. Nu följer en kavalkad av okommenterade bilder. Njut!
19 juli, 2007
Haj på daj, dô!
Ännu en dykresa till Dayang... Måns kom på besök och ville givetvis prova på de varma vattnen igen. Bra resa! Här får Ni höjdpunkterna (Korten kommer både från Måns och Eda):
Det var bara 3 dykare i vår grupp: jag, Måns och Cheryl, så vi hade riktigt sköna avslappnande dyk och såg en massa kul.
Tyvärr så delade vi båt med en massa andra dykare, bland annat en del lustiga typer.
Cheryl var grym på att hitta saker och det upptäckte de andra, så de följde efter oss. Inget fel i det, ifall man vet hur man skall bete sig, men dessa dykare var bulldozers som dök in mitt i vår grupp, knuffade och rörde upp slam, även om vi inte var klara med våra observationer/foton. Som en följd av detta skrämde de bort en del av "våra" djur samt förstörde en del foton. Jobbigt!
Vi lärde oss dock fort och Cheryl, vår guide (instruktör), visste precis hur man skulle hantera förföljarna, så de senare dyken var bättre.
Hon hittade två vitfenade revhajar, mina första i Dayang, som gömde sig i en grotta 23 meter under ytan. Vi fick uppemot 5 minuters observation av dessa coola djur. Tyvärr var det så mörkt och partikelrikt i vattnet att nästan alla våra kort sög. Måns lyckades dock få ETT bra kort. Ingen av oss vet hur fan det gick till dock, då det kortet är ljusår bättre än de andra. Filmerna (21 MB) blev bättre dock.
Det finns saker som man inte skall röra... Crown of Thorns ovan, till vänster, tillhör tydligen de värre. Inte dödlig, men jävligt smärtsam. Scorpionfish är inte lika giftig som sin släkting, stenfisken, men är betydligt vanligare och skitsvår att upptäcka.
Denna resan såg jag sex nya nakensnäckor, fem på samma dyk, och är nu uppe i 30 identifierade arter. Det finns dock tusentals, så jag har en bit kvar innan jag kan kalla mig erfaren snäckskådare...
Första dyket fann vi en ätande sköldpadda som inte kunde bry sig mindre om vår närvaro. Så j-a cool! Här (13 MB) kan Ni se honom/henne äta.
Den unga Sweetlip-en på bilden imiterar en mask, både till utseende och rörelse (9 MB). De färgglada maskarna är giftiga och smakar illa och det drar sweetlip-en nytta av.
Slutsats: En av de bästa dykresorna - Väldigt lite ström, liten grupp av bra, trevliga dykare samt många och coola djur. Enda störningsmomenten var att sikten kunde varit något bättre samt att Måns, nybörjaren, tog de bästa korten.
Det var bara 3 dykare i vår grupp: jag, Måns och Cheryl, så vi hade riktigt sköna avslappnande dyk och såg en massa kul.
Tyvärr så delade vi båt med en massa andra dykare, bland annat en del lustiga typer.
Cheryl var grym på att hitta saker och det upptäckte de andra, så de följde efter oss. Inget fel i det, ifall man vet hur man skall bete sig, men dessa dykare var bulldozers som dök in mitt i vår grupp, knuffade och rörde upp slam, även om vi inte var klara med våra observationer/foton. Som en följd av detta skrämde de bort en del av "våra" djur samt förstörde en del foton. Jobbigt!
Vi lärde oss dock fort och Cheryl, vår guide (instruktör), visste precis hur man skulle hantera förföljarna, så de senare dyken var bättre.
Hon hittade två vitfenade revhajar, mina första i Dayang, som gömde sig i en grotta 23 meter under ytan. Vi fick uppemot 5 minuters observation av dessa coola djur. Tyvärr var det så mörkt och partikelrikt i vattnet att nästan alla våra kort sög. Måns lyckades dock få ETT bra kort. Ingen av oss vet hur fan det gick till dock, då det kortet är ljusår bättre än de andra. Filmerna (21 MB) blev bättre dock.
Det finns saker som man inte skall röra... Crown of Thorns ovan, till vänster, tillhör tydligen de värre. Inte dödlig, men jävligt smärtsam. Scorpionfish är inte lika giftig som sin släkting, stenfisken, men är betydligt vanligare och skitsvår att upptäcka.
Denna resan såg jag sex nya nakensnäckor, fem på samma dyk, och är nu uppe i 30 identifierade arter. Det finns dock tusentals, så jag har en bit kvar innan jag kan kalla mig erfaren snäckskådare...
Första dyket fann vi en ätande sköldpadda som inte kunde bry sig mindre om vår närvaro. Så j-a cool! Här (13 MB) kan Ni se honom/henne äta.
Den unga Sweetlip-en på bilden imiterar en mask, både till utseende och rörelse (9 MB). De färgglada maskarna är giftiga och smakar illa och det drar sweetlip-en nytta av.
Slutsats: En av de bästa dykresorna - Väldigt lite ström, liten grupp av bra, trevliga dykare samt många och coola djur. Enda störningsmomenten var att sikten kunde varit något bättre samt att Måns, nybörjaren, tog de bästa korten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


















































