Sentosa + China Town

Som gästkrönikör på den här extremt välskötta bloggen blir det lätt att rapportera och analysera den hittillsvarande vistelsen här. Eftersom detta var den första hela dagen efter ankomstdagen så tillät vi oss att sova ut. SOMLIGA sov vääldigt länge, medan jag var uppe och k-e redan kvart i tio. När småningom SOMLIGA var klara så bussade och tunnelbanade vi oss till en food court i och för frukost. Härmed förstås en praktisk affärsidé med massor av små matserveringar och med en gemensam serveringsyta. Billigt, praktiskt och nåjsigt! Sven Jerring blev berömd redan på trettiotalet med sin klassiska recension av en fotbollslandskamp mellan Sverige och Japan, där han allt som oftast utbrast Japaner japaner, japaner var man än ser! Nåväl, med en enkel överflyttning kan vi tillåta oss lika ivrigt ropa kineser, kineser var än man ser - kryddade med malajer (NEJ; hur dum får man vara? Det är inte fråga om några kronvrak den här gången) och indier. Ganska så spajsi för en blåögd svensk. Det gör att det är trevligt att knalla omkring och bara titta på folk. Lille Fredrik gav mig ett tips i går kväll om vilka som är mest sevärda och det stämmer faktiskt.

Nåväl, på nyssomförmälda näringsställe slog vi oss ner och beställde brunch med växlande framgång. Själv åt jag något som kallades classic Laksa. Men det var ingen fisk, utan en slags soppa full med tofu och spaghetti. Och så pratar vi inte mer om det.

SOMLIGA och ännu en turist på promenad i Fort Siloso

Enligt guiden skulle vi i dag besöka Sentosa Island. Något jag snart döpte till Singapores Djurgården. För här finns nöjesfält, badstränder, golfbanor, cykelstigar, statyer OCH kineser kineser, ja, du fattar modellen va? Det var riktigt trevligt. ETT skäl var att det var så billigt. För tre ynka singapore-dollar (nedan SGD) fick man åka buss från fastlandet tur och retur. Om man sedan som en icke-handelminister betalar sina skulder så behövde man bara langa fram ytterligare åtta dollar i inträde till Fort Siloso Efter kaffet blev vi raskt transformerade till seriösa och kulturella turister. Nu skulle det betittas!!! Så vi följde med snabbt stigande tillförsikt våran guide bort till en hållplats, där en välputsad men något åldersstigen buss väntade på oss. Och där satt en chaufför som blev så himla glad över att se oss samt en kvinnlig guide som gav oss ett leende, som bäst kan beskrivas genom att citera Mark Twain: Hon gav honom ett leende som skulle ha kostat honom livet i Arkansas! Hon pratade sedan i fyra minuter och då var vi uppe i Fort Siloso. Det hade vi hört talas om, men guiden hade inte riktigt lyckats visualisera det för oss, så det visade sig vara en riktigt stot artillerianläggning för att försvara Singapores västra infart från sjöhavet. Redan guvernören, som du inte hört talas om, och sen var det klart! Men först en behövlig kaffepaus... SOMLIGA blev raskt imponerade och tillfreds på grund av kaffekopparnas storlek. men väl hans drink Singapore Sling och ett berömt hotell, Raffles insåg på 1810-talet att ön behövde fortifieras. Fast med sedvanlig brittisk indolens satte man inte igång förrän sisådär 1885. Och det blev ett praktfullt bygge! Stort och påkostat och besatt med en massa kanoner lyckades man lik förbannat inte försvara stan mot japanerna år 1942. Dessa beskrevs av engelsmännen som småbyggda och närsynta och inkapabla till strid. Ack hur fel hade de inte! Efter det att j:a gått över sundet från dåvarande Malaja till ön Singpore tog det sex dagar innan engelsmännen kapitulerade. Nåväl det hela var i alla fall en mejet smukk museianlaeggelse, som det tog oss åtskilliga timmar att gå igenom.

Sen var det dags för en fika igen plus varsin pizzabaguette. SOMLIGA var fortfarande lika förnöjda med storleken. Och så avslutade vi ö-vistelsen med en promenad nere utefter badstranden. Synnerligen tilltalande! Man hade skapat fyra konstgjorda små öar dit man kunde simma eller vandra på en litet ranglig bro.

Fredrik på en annan ranglig bro

Ja, så var det dags att bussa och tunnelbana oss hem igen. Guiden gjorde emellertid en avstickare med gruppen till China Town. De brukar ju ha procent på vad man köper. Och det handlades så till den milda grad!!! Själv köpte jag fem vykort. Det var riktigt trevligt att knalla omkring mellan affärer och uppställda salustånd. SOMLIGA har ju mera andliga intressen och fann snart ett riktigt imponerande hinduiskt religiöst center. Resten av gruppen var mera intresserade av kommersiella insatser. Se ovan. Vad guiden köpte är faktistk hemligstämplat tills den 25 december. Efter en ny tunnelbaneresa och inköp i höghusområdets närbutik sitta vi alla liksom förstummade av dagens upplevelser och bara smälter dem.

Chinatown

Våran guide säger att i morgon ska han ta oss till ett träskområde. Det låter betänkligt. Där ska det finnas kobror och stora ödlor men säkert även ett och annat näringsställe för det brukar det finnas. /J-E

PS. Guiden...

"Congratulations on choosing the Armstrong Whitworth four pounder cannonnette. Please read the instructions carefully and it should give years of trouble free maiming."

Träskfeber

Monitor Lizard, en varan som kan bli upp till 2 m lång!

Gjorde lite riktigt turistande idag, för första gången på länge. Inte alltför långt från mig ligger Sungei Buloh Wetland Reserve, en av de sista resterna av mangroveträsk på denna ö. Jag var i krokarna redan den första månaden när jag gick den korta och myggtäta Kranji Nature Trail, men efter det har det aldrig blivit av att jag tagit mig ut till naturreservatet - tills idag.

Krabba (glömt namnet). Viktig för nedbrytningen av mangroveträdens löv.

Naturreservatet är en av de mest intressanta platserna i Singapore. Jag blev positivt överraskad av nästan allt jag såg. För en spottstyver, 1 SG$=5 kr, får man tillträde till reservatet. Trots det ringa priset så var reservatet märkligt tomt på folk. Eftersom det är ett mangroveträsk så kan man inte vandra hur man vill, utan är hänvisad till spångar och stigar som korsar parken. Tack vare detta finns det stora ytor där djur och växtliv kan leva utan att störas alltför mycket av människor. Några av de djur och växter man kan se finns att se på länken ovan, eller här. De vanligaste fåglarna, den här tiden på året, är vadarfåglar som precis flyttat söderut för att övervintra här nere. Någon variant av Sandpiper. Gissning: Gluttsnäppa (Greenshank)

Förutom fåglarna så är reservatet fullt av krabbor, gigantiska varaner och en massa olika fiskar, bland annat de roliga slamkryparna (Undrar vad kreationisterna tycker om fiskar som andas luft?) Slamkrypare (Giant Mudskipper)

Det finns en massa djur på "listan" som jag inte såg denna gång, bland annat krokodil, utter och flygande ormar, men eftersom jag definitivt skall hit igen får jag hoppas på mer tur nästa gång. Kanske redan i slutet av oktober?

Gick en snabb långpromenad i Jurong West för att jag ville ut och röra på mig, samt se något nytt. Gick söderut för att jag ville se hur hamnen såg ut. Det var ett misstag...

1. Luften var den sämsta jag någonsin andats in. Jag tycker synd om de som tvingas arbeta i denna luft dag-efter-dag, månad-efter-månad och år-efter-år.
2. Miljön är hemsk. En massa konstiga vätskor, rostiga bilar/tankar, förfallna hus och skit liggandes överallt. Det är nog hit skiten fraktas när de städar de centrala delarna av stan.
3. En massa stirrande från stackars gästarbetare (=slavar) som tvingas jobba 6 dagar i veckan. De undrade nog vad det var för idiot som kom gående. Han heter Fredrik, kan jag informera.

Dessutom kom jag aldrig ned till vattnet någonstans...

Simmaren

Så har man då överlevt simningen, men det var inte så farligt som jag fruktade. Har ju inte simmat längre sträckor på länge, så jag var lite skraj för att gå ut för hårt. När startsignalen gick höll jag mig i de bakre leden för att hindra alla snabbsimmare.

Början av racet var kalabalik bland alla simmare, män och kvinnor, samt all skit som låg och guppade i kustlinjen, men efter några minuter hade fältet spridit ut sig. Då upptäcker jag att vi simmar i en kraftig sidoström som kommer att innebära att halva loppet går motströms. Trots denna upptäckt har jag svårt att hålla tillbaks, utan simmar allt fortare. Ivern sporras ytterligare av insikten att jag håller på att passera hela fältet, förutom ett tiotal mästersimmare låååångt före mig.

Vid vändningen till motströmssträckan har jag bara tre personer framför mig, två unga män och en engelsk kvinna i mammas ålder (jag ignorerar delfinerna som vid det här laget är 50-100 meter framför mig). Redan efter några tiotals meter så märker jag att kvinnan och jag tar in på de övriga två. Eftersom hon ligger några meter före mig så lägger jag mig bakom när hon snabbt tar sig förbi männen. Ha ha, tänker jag. Nu är det bara hon kvar och sedan är vägen fri fram till mål. Jag lägger i ytterligare en växel, men det gör även hon, så jag kommer inte närmre. Sen ligger vi där på rad och kämpar mot strömmen och tar oss sakta, men säkert, framåt mot bojen där skall vända hem igen. Nu börjar jag känna av att jag inte har simmat längre sträckor på säkert 10 år, men jag vägrar att ge upp - kvinnan skall besegras! Men samtidigt som jag ligger och sliter bakom henne med alltmer ömmande muskler, så glider hon lätt fram genom vattnet, tack vare en överlägsen teknik. När jag väl kommer till vändningen så har jag inte tagit in någonting, utan istället har avståndet ökat! Jag är nu rejält trött, och inser att den där kvinnan kommer jag aldrig att komma ikapp. Istället börjar jag oroa mig för att någon därbak skall passera mig. Som tur var så skedde aldrig detta och jag kunde, på stapplande ben, ta mig i mål där en medalj väntade.

Dimma

Jag skall ut o simma i öppna havet imorgon. Några kollegor lurade med mig på ett "open water race". Man simmar rätt ut i havet och tillbaks igen. Jag tar nybörjardistansen 500 m, vilket känns lagom. Hoppas jag inte tar några kallsupar för vattenkvaliten lär ju inte vara världens bästa, mitt i kanalen med halva världens transportflotta framför ögonen. Får se ifall det blir något, dock, då vi har problem med rök från Indonesien. Det är bönder och skogsföretag som bränner skog och buskar för nya plantager. Ofta är bränderna olagliga, men Indonesiska myndigheterna verkar inte kunna göra något åt saken. Kolla in länken nedan. Då och då tätnar röken och en kraftig brandlukt känns. Innan jag visste att röken spridit sig ända från Sumatra och Java trodda jag att det var en brand i Singapore. Rökdimman skall tydligen försvinna i mitten av oktober då vinden vänder söderut och bränderna har brunnit ut. Tills dess lever vi i en ständig dimma...

http://news.bbc.co.uk/2/hi/asia-pacific/5415944.stm

Edahelg

Hittade en schysst ny bar i helgen. På fredagen tog mina indiska vänner Sen och Baja med mig till Loof, en bar på en takterass. Ölet var lika dyrt som vanligt (SGD 10-15 = 45-70 kr, huh), men stället var betydligt mer mingelvänligt än Brewerkz, vårt vanliga hak. På Brewerkz kan man hitta mycket gott, hembrygt, öl, men avsaknaden av kvinnlig fägring är påtaglig (förklaring: Brewerkz=fotbollspub). På Loof gäller det omvända förhållandet. Ölen är vanlig ljus lager, men klientelet.. wow! Nu skall jag bara hitta en pub som kombinerar det bästa av Brewerkz och Loof så är jag i himmelriket...

På lördagen gick jag på en välgörenhetsmiddag för invigningen av ett center för tillvaratagna djur från den illegala handeln med vilda djur. Det var en mycket trevlig tillställning med flödande vin, en fantastiskt god vegetarisk buffé, föreläsningar, (pensionärs)bingo och trevliga människor. Jag hann tyvärr inte se några av djuren, förutom några sköldpaddor, då jag lovat att träffa Måns på stan senare (han lämnar snart Sg för kalla, regniga Sverige). Eftersom jag berättat om de fagra damerna på Loof så tvingade han mig att gå dit ytterligare en gång, något jag inte hade alltför kraftiga invändningar emot.

Söndag var min städdag i lägenheten. För att citera en känd nutida amerikansk filosof: "Boring!", men nu är det iaf avklarat för denna veckan. Tyvärr så skall jag städa lägenheten även nästa vecka vilket är straffet för att jag var och dök min förra städhelg. :-(

Mitt första riktiga inlägg (såhär en månad efter det första...) handlar om hur jag bor.

Eftersom jag inte är student så får jag inte bo på NTU campus. Lika bra det, eftersom jag skulle bli galen om jag inte kom bort från området ibland. Nu bor jag dock inte så långt bort från campus, utan har bara 5-10 minuters gångväg till jobbet. http://www.streetdirectory.com/asia_travel/travel/travel.php?travel_id=19360&travel_site=1

Jag bor i en lägenhet Jurong West. JW är inte direkt ett område man åker till på semester, men det är säkert och har sin charm. Min lägenhet är en trea med kök som jag delar med ett kinesiskt par. Lägenheter för Singapore-borna har inte samma betydelse som för svenskarna, eftersom man ofta inte gör mycket annat än sover här. När jag skulle hitta egen lägenhet så insåg jag att en egen lägenhet tar lång tid att hitta (om man inte langar fram stooora plånboken). Däremot så är det relativt enkelt att hitta folk som vill dela lägenhet och eftersom jag kommit in i Singaporerytm så beslöt jag att flytta ihop med Chen Zhiming och Ge Tong, två NTU doktorander. Ett bra val, skulle det visa sig, då de är trevliga, renliga och aldrig hemma :p.
Mitt sovrum är ett s.k. Master Bedroom med egen toalett/dusch. Som kan ses har jag inte spenderat alltför mycket tid på inredning, he he, men IKEA-sängkläderna tillför iaf lite färg. Rummet ser lite rörigt ut på bilden eftersom den är tagen precis efter jag kommit tillbaks från en dykresa. Ursäkter, ursäkter...